Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu kommer miljönotan

Annons

När den tyska förbundskanslern Angela Merkel kort efter katastrofen i japanska Fukushima deklarerade att Tyskland skulle bli helt kvitt kärnkraft var det många som jublade. Tyskland skulle bli ett ekologiskt föredöme, en ekonomi driven av grön teknik.

Äntligen ett bevis för att ett modernt samhälle inte är oförenligt med gröna hållbarhetsprinciper! I den svenska samhällsdebatten anförs just Tyskland som ett politiskt och teknologiskt föredöme i detta avseende.

Några år senare ser vi resultatet av drömmen: 25 nya kolkraftverk. Dessa påstått "rena" kolkraftverk kommer att släppa ut 13 miljoner ton koldioxid i atmosfären. En motsvarande produktion av energi med de gamla smutsiga kolkraftverken skulle generera 15 miljoner ton koldioxid.

Enligt tyska tidningen Der Spiegel kommer energipriserna att öka med 20 procent fram till 2020. Utvecklingen har redan gjort sig till känna och tidningen rapporterar att flera företag, som en direkt konsekvens av energiprisernas höjning, ska flytta sin produktion till utlandet.

Regeringen Merkels övertygelse att de förnyelsebara energikällorna skulle lösa energikrisen har kommit på skam.

I en rapport från tyska handels- och industrikammaren konstateras att det omfattande stödet till förnyelsebara energikällor fått konsekvensen att jobb flyttas utomlands och att det finns omfattande problem i den energikrävande tyska basindustrin. Detta eftersom de förnyelsebara energikällorna är oförutsägbara och ofta inte levererar de energimängder som utlovats.

En avgörande politisk utmaning är att göra upp med farlig teknikdeterminism. Vad detta betyder är att politiker ibland är fullständigt övertygade om att teknik kommer att utvecklas som löser världens bekymmer.

Förnyelsebara energikällor är just ett sådant exempel. Deras förträfflighet och ställning i den offentliga debatten har gjort dem helt oantastliga. Många är övertygade om att om vi bara subventionerar utvecklingen och produktionen av dessa kommer de av sig själva att uppstå, bli effektiva och lönsamma.

Slutsatsen av detta är inte att man ska sluta forska i grön el och teknik. Men tillräckligt mycket politisk vilja kan aldrig rucka på tekniska realiteter. Och god vilja är inte alltid förenat med goda konsekvenser.

Teknik och politik är en knepig affär eftersom verkligheten ibland måste stiga åt sidan för att tillfredsställa politiska ambitioner. Det tål att tänkas på nästa gång man tror sig ha uppfunnit en evighetsmaskin.

Adam Cwejman