Annons
Vidare till dt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Nu är det retro-jul, igen

Ep-skivan snurrar på grammofonen.
Stilla natt tonar ut i lägenheten.
Här finns runt 500 tomtar, alla med flera år på nacken – för hemma hos Cen Risén är det retro-jul som gäller.

Cen Risén är lite stressad när Pralin kommer på besök. Normalt jular han redan första advent, men i år blev det annorlunda. Först en resa norrut för att hälsa på gamla kollegor i Boden och sen till Norsjö och föräldrarna – så han är någon vecka försenad med julstöket.

Han är västerbottningen som blev norrbottning och som sedan flyttade till Falun – för kärlekens skull, och för att så många kompisar redan flyttat söderöver.

Han trivs i 70-tals-lägenheten som är 73 kvadratmeter stor.

– Mitt jul-intresse har jag nog efter mormor. Jag tyckte mycket om när hon pyntade, bakade och förberedde inför julen. När hon dog var det naturligt att jag tog över hennes julsaker. De väcker starka minnen än från min barndom och uppväxt hos henne, säger Cen Risén.

Vitt-vitt-vitt-modet när det gäller inredning är inget för Cen Risén. Vardagsrummet är mest 50-tal med teakmöbler och afrikansk exotism - figurer och väggbyster i blänkande svart trä. Han suckar över sitt sista husdjur, en fisk som verkar odödlig. Hellre skulle Cen ha en jukebox där 600-liters-akvariet nu står.

Han visar runt, överallt är det dåtid som gäller. Mycket är fynd från loppisar och stans antikaffärer. På senare år har intresset för retro resulterat till en blogg för att dela intresset med andra. Återbruket har blivit till en livsstil.

Hallen är det mest 1960-tal, medan köket är övervägande 70-tal. Det går i brandgult och rött, allt från pinnsoffa, stolar och gardiner till den tyska keramiksamlingen, Bergboms-lampan och förstås adventsstjärnan i bubbligt glas.

Hemma hos Cen Risén hastas inte julen undan. Normalt pyntas helgen in första advent och först till tjugondedag knut dansas granen ut. För att slippa barrkatastrofer får det bli en variant i plast, även om Cen saknar terpentindoften.

Han har inte hunnit klä sitt julträd när Pralin kommer på besök, så vi får vara med. De 300 prylarna som skulle kunna räcka till fyra granar ligger i sina orginallådor med silkespapper. Flugsvampar och fåglarna med borst till svans hör till favoritpyntet och hamnar på de översta grenarna.

Änglahåret ska fluffas upp runt ljusslingan från Osram för att ge det behagliga skenet - Orion-stjärnan i plast lyser redan, längst upp.

Gamla förpackningar ska man vara rädd om, påpekar Cen, de är en viktig del av tingens historia. Han tycker att det är ett oskick när någon sentida har prislappat så att bilderna förstörs.

– Klistermärken är självaste döden, säger Cen Risén. Den som vet hur västerbottniska låter kan tänka sig det ödesmättade tonfallet.

Han minns med fasa den gången för några år sedan då han felbelastat granen och den damp rakt ner i sängen klockan 4 på morgonen. För första och enda gången drog Cen en vit lögn och sjukanmälde sig – han måste i lugn och ro reda upp röran.

– Det är väl ett tecken på hur viktig julen är för mig. Det första jag kollade var att mormors julclown var intakt. Hädanefter kommer jag att begränsa mig - det blev ju en onödigt dyr upplevelse.

I lådor under sängen förvarar han ungefär 300 juldukar och 30-40 bonader. Han pustar lite över att barndomens frimärkssamling tog mindre plats. Tryckta ska de vara dukarna, inte broderade. Han visar en bonad signerad Jerry Roupe och en duk av Kajsa Nordström – två stora formgivarnamn.

Det tar Cen Risén ett par, tre dagar att plocka fram allting. Dukar och bonader byter han ibland. Vi kikar på stringfigurer, ep-skivor, jultidningar och gamla kataloger – det är helheten som skapar retro-jul-stämning.

– När jag började samla var det lätt att fynda, nu märks haussen kring retro mer markant, vill man hitta prisvärda julgrejor så gäller det att vara på hugget under sommaren, säger Cen Risén.