Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nollklassad, fattig och utanför

Han är nollklassad och har levt utan inkomst i två år.
Fyra läkare har intygat att han är för sjuk för att jobba, men deras ord duger inte.
Sjukersättningen drogs in och Arbetsförmedlingen anser att han inte kan jobba.
Socialbidrag är inget tillskott, om han inte skiljer sig.
– Det är omänskligt. Det är som att sitta i fängelse, säger Rolf Svärdström som fick vänta i över ett år på beslut när han överklagade.
Nu skickar han in en ansökan till Försäkringskassan. Igen.

Annons

DT berättade om Rolf Svärdström för ett år sedan. Han ville ge ett ansikte åt talet om utanförskap – ett slitet ord i den politiska debatten.

Han är busschauffören som gick in i väggen april 1999 och blev sängliggande i två år, åren därpå klarade han ibland att vara uppe ur sängen dagtid. Han har skador efter bussolycka i Mockfjärd november 1997, har han problem rygg, ben, knän och fötter och nu även problem med hjärta och högt blodtryck.

Efter tolv års sjukskrivning fick han i augusti 2010 beskedet att han var frisk - enligt Försäkringskassan. Han överklagade och fick avslag i olika instanser.

– Visst finns det folk som myglar och fejkar sjukdom, men jag är inte en av dem. Det är svårt att leva med den psykiska pressen, så livsgnistan har avtagit med tiden, säger Rolf Svärdström som känner att han har hamnat mellan alla stolar, utanför samhällets skyddsnät. 

När sjukersättningen drogs in för drygt två år sedan gick han genast och skrev in sig på arbetsförmedling, men fick inget napp.

Han har flera läkarintyg på att han aldrig mer kan stå till arbetsmarknadens förfogande, men intygen underkänns av Försäkringskassans läkare.

– Läkaren jag talade med senast vägrade skriva ett nytt intyg. Han känner att han redan gjort klart att jag inte kan jobba, att hans yrkesheder är ifrågasatt, säger Rolf Svärdström.

A-kassa kan han inte få eftersom det gått mer än sex år. Han är det som kallas nollklassad - när någon går från en tidsbegränsad sjukersättning och saknar sjukpenninggrundande inkomst, och inte får en krona.

Hustrun Marie-Louise har ringt socialförvaltningen och frågat om försörjningsstöd, socialbidrag. Men om Rolf få det så förlorar hon sitt bostadsbidrag. Det skulle det gå jämnt ut.

– Skilj er, sa de på socialen, berättar Marie-Louise.

Men det vill inte Svärdströms som varit ihop i 21 år.

Fram till augusti i år har paret levt på Marie-Louises sjukpension och bostadstillägget - drygt 14 000 kronor som ska räcka till boende, mat, mediciner, försäkringar och annat nödvändigt.

– Vi får välja mellan att köpa smör eller skithuspapper, man kan aldrig unna sig någonting, vi sitter som i husarrest, säger Rolf och konstaterar att det blir värre nu när uppvärmningskostnaderna ökar.

– Runt den 15:e i varje månad dras snaran åt, ofta blir jag tvungen att ta mobillån. Det ska man ju inte göra, men jag har inget val. Men då måste jag ju betala tillbaka nästa månad, för jag vill inte ha någon anmärkning, säger Marie-Louise Svärdström .

De har fått hjälp med livets nödtorft från Frälsningsarmén och Svenska kyrkan. När tidningen skrev för något år sedan gjorde vänliga människor insättningar, och folk från Träffpunkten i Svärdsjö kom med en burk insamlade pengar. Det värmer, men räcker ju inte i längden.

Senaste dråpslaget var när Marie-Louises bostadstillägg minskade med en dryg tusenlapp, eftersom Rolf hade tagit ut en del av sin pensionsförsäkring i förtid, för att betala mediciner och den andningsmaskin han sover med sedan tio år. Maskinen var gratis förut, men nu har landstinget börjat ta en hundring i månaden för den. Nu har alltså paret drygt 13 000 kronor att leva på.

Rolf överklagade Försäkringskassans beslut till Förvaltningsrätten som fått JO-kritik för långsam handläggning. Efter ett drygt års väntan kom i maj det han kallar dödsdomen, ett avslag. Han överklagade till Kammarrätten, som dock inte gav prövningstillstånd.

Nu gör han ett försök med en ny ansökan om sjukersättning till Försäkringskassan.

– Det finns signaler om att de tillämpar reglerna på ett nytt och humanare sätt, säger Rolf Svärdström.

Men han vågar inte hoppas på någonting.

– Var ska vi vända oss, vi som är utanför, det är som en stängd grind, säger Rolf Svärdström.

Annons