Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Zelmani kvar i stillsam country

Annons

Hon sitter insvept i en tjock, grå ylletröja och äter kanelbulle. Trots att hon snart ska fylla 30 ser Sophie Zelmani ut som en liten flicka - rådjursögd och med spikrakt, svart hår. Rösten är så tyst att den nästan drunknar i caféets julmusik, och hon tar långa tankepauser.

Men det är betydligt lättare att möta människor nu än när hon var ny i musikindustrin. Då led hon av en plågsam blyghet.

- Jag har blivit äldre. Innan så pratade jag ju aldrig med någon och då blev det så konstigt när jag helt plötsligt skulle prata med alla. Det är jobbigt när folk förväntar sig saker - jag har ju inte så mycket att komma med.

1996 släppte hon debutskivan "Sophie Zelmani". Den fick ett varmt mottagande av kritikerna, jämfördes med Van Morrison och Neil Young och hyllades för "ett truligt allvar som står i direktkontakt med ett dunkande hjärta". Efterföljande "Precious burden" och "Time to kill" innehöll samma kombination av vilsenhet och styrka i lågmäld countryförpackning.

- Jag har inte något emot den beskrivningen, säger hon själv. Det är jättesvårt att beskriva sin egen musik men jag skulle hellre vilja att det var country än pop.

Skivbolaget sammanförde henne tidigt med Bo Kaspers-producenten Lars Halapi. På så sätt skapades en oskiljaktlig duo.

- Det var en ren lyckträff. Han tyckte om låtarna och jag tyckte om hans smak när det gällde arrangemang. Sen har det bara blivit självklart och väldigt tryggt, jag vet inte vem jag är utan honom. Jag tycker om att det känns tryggt, att vi gör något tillsammans.

I början lät hon honom bestämma det mesta, men på senare tid har hon blivit mer involverad i mixningen av låtarna.

- Förut hörde jag inte någon skillnad, jag tyckte att mixar var något onödigt. Det tycker jag inte nu. Förut räckte det att jag gjorde låtarna - vers och melodi. Nu har jag tydligare bilder.

I augusti, när hon satte igång arbetet med skivan, ville hon göra något annorlunda. Något som skilde sig från de tidigare skivorna. Men resultatet blev samma övergivna melodier och nakna sång, med undantag för folkrockiga "Sing and dance" och duetten "Once" med Freddie Wadling.

- Det är så många som gör duetter, så jag ville också göra det. Och den blev väldigt känslig. Det gick ganska snabbt och han var väldigt proffsig, kom upp några timmar till studion. Det var roligt.

Sophie Zelmani pratar ogärna om sig själv med stora ord, fokuserar mer på svagheter än styrkor. Som att hon inte blivit bättre på att spela gitarr sedan första skivan, eller att hon fortfarande måste slå upp ord i ett svenskt-engelskt lexikon för att få till det i texterna.

- Jag har aldrig gjort det på svenska och det skulle bli katastrof också. Jag är inte bra på svenska heller. På engelska kan man skriva enkelt och direkt.

De senaste åren har hennes förutsättningar för att skriva låtar förändrats. För två och ett halvt år sedan föddes dottern Etta, och nu går mycket tid åt till henne.

- Det gör att jag inte kan skriva på samma sätt som vanligt. Jag måste ju vara med i verkligheten och vara medveten om att jag kan bli avbruten om fem minuter.

Hon har länge pratat om att flytta ut på landet. Trots att hon är född på Södersjukhuset och fortfarande bor mitt inne i stan, tycker hon egentligen inte om Stockholm.

- Jag skulle hellre ha varit född i Norrland på en bondgård. Vi har varit och kollat, men sen när man har stått där och tittat på hus så har det känts för stort. Man är inte riktigt redo. Jag skulle få vara ensam ganska mycket och jag är lite mörkrädd. Det där är jättesvårt, jag tänker på det varje dag.

Hon berättar om svenska skivor som fångat hennes öron det senaste året. Namn som Tomas Andersson Wij och Love Olzon dyker upp, tillsammans med The Ark ("de är ju på riktigt, på något sätt"). Men hon har inte glömt de gamla hjältarna.

- De jag gillar bäst är Bob Dylan och Leonard Cohen. Det är tryggt att sätta på, för då vet man att man kommer att må bra om fem minuter. (PM)

KARIN SVENSSON

Mer läsning

Annons