Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ytan avgör djupet

Annons

När det ska låta viktigt låter det ofta så här: "Vår tids besatthet av yta". Det kan vara att man diskuterar plastikoperationer, Paris Hilton eller inredning. Ofta är det hela väldigt ytligt. Man drar till med det när man inte har något bättre.

Vad menas egentligen med yta?

Det är oftast synintryck man talar om. Om kroppen, men ibland även en lägenhet.

Så här ser lagarna ut:

Bra yta=konst på en konsthall eller ett museum.

Dålig yta=färg man målar på en vägg, eller på kroppen/ i ansiktet.

Alltså: Om man köper en tavla från ett galleri eller liknande och hänger det på väggen, då kan man säga att du förmodligen har ett slags djup. Om du själv målar en vägg i ditt hus eller en lägenhet, gör du förmodligen det för att du lever i en tid besatt av yta. Du förstår?

Hörselintryck hör inte till detta ytliga. Lite beroende på, såklart. Om du till exempel gör musik som är enkel och omåttligt populär kan du klassas som ytlig. Gör du lite knepigare låtar är du djup. Observera att det ibland händer att väldigt enkel, banal och populär musik klassas som djup.

Lagen säger även detta: man kan inte vara både ytlig och djup. Det ena utesluter det andra.

Om du drömmer om Balenciagaklänningar kan du aldrig läsa böcker av Judith Butler eller Focault. Om du kunde det skulle det uppstå stor förvirring och problem hos vissa människor som inte skulle ha någon aning om var de skulle placera dig, det skulle bli kaos och världen kanske gick under.

Om viss yta kan man tala länge och djupt. Detta gäller oftast den sorts yta jag nämnde tidigare, den som finns på galleri. Snart startar ett nytt modeprogram i P1. Det heter "Stil". Men det blir mest ytligt prat. Att säga något djupare om mode, det går, men det kräver en enorm intellektuell ansträngning, har jag läst.

Vissa saker kan tyckas ytliga, som exempelvis vilken mobiltelefon man väljer. Men tekniska prylar ingår inte i det ytliga, även om du använder dem i bara en säsong för att sedan kasta den på soptippen. (Under 2006 köpte svenska folket 690000 tv-apparater.)

Vidare är designers som gör kläder ytliga människor, medan folk som formger exempelvis brödrostar kan sägas ha ett visst djup.

(Detta bestäms av människor som oftast inte har lust att göra mer än skrapa på ytan hos sina medmänniskor.)

När min mamma var gymnast på 60-talet, hade de ibland uppvisningar och tävlingar. Då brukade hon och hennes kompisar pensla benen med te, så att de inte skulle se vinterbleka ut.

Jag vet inte varför just vår tid är mer besatt av yta än någon annan tid.

Våra förfäder och förmödrar snörde sig med bar hatt, sminkade sig med arsenik och döda röda löss. Sydda vackra sockendräkter, gud nåde dig om du kommer till kyrkan med fel färg på hättan. De växtfärgade garner. De snidade vacker snickarglädje på verandorna till Hälsingegårdarna. De snörde sig med korsetter och hade limpor i håret.

Men, eftersom detta var då, och inte nu, så är det naturligtvis inte yta, utan historia.

Mer läsning

Annons