Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visuell poesi av hög klass

Annons

När Ang Lees publiksuccé Crouching tiger, hidden dragon visade att det fanns ett intresse i väst för martial arts-genren var regissören Zhang Yimou inte sen att hänga på. Yimou som tidigare inriktat sig på renodlade draman kom 2002 med sin fantastiska kontring Hero, en sprudlande bildspråksfest av färger och imponerande stridskoreografi.

I Flying Daggers visar regissören upp samma berättarglädje när han denna gång skildrar Tangdynastin i kris år 859 e. Kr. Politisk oro råder och har skapat rebellarméer, varav den mäktigaste är De flygande knivarna. För att gripa ledaren sätts två polisbefäl på uppdraget att infiltrera gruppen genom att lura en av "knivarna", den blinda dansösen Mei, att föra dem till högkvarteret. Något som skapar en tragisk men vacker saga av kärlek, svek och passioner.

Redan under de första minuterna känner vi igen den visuella poesi som Yimou tidigare visat prov på i Hero. Färgerna, bildkompositionen, till och med ljudet är genomtänkt in i minsta filmsekund. Devisen tycks vara att man ska kunna frysa bilden var som helst i filmen och få ett konstverk att hänga upp på väggen.

Bland annat finns det en bambuskogsscen som borde gå till den filmiska stridskonsthistorien. Se den och bli frälst. Men man bör inte glömma bort skådespeleriet bara för det. Skådespelerskan Zhang Ziyi i rollen som Mei har en förmåga att trollbinda med sin magnetiska utstrålning vilket för filmen framåt även i dess sega partier.

ANNELIE HELLSTEN

Mer läsning

Annons