Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visdom i koncentrat

Annons

Vardagens ting och varelser ställs mot det som är "ouppnått och ohört" i Carl-Erik af Geijerstams nya diktsamling.

Lågmält återger denne 88-årige sparsmakade lyriker och essäist det han förnimmer med sinnen mer finslipade än de fem namngivna.

böcker

Uppflog och fästen

Carl-Erik af Geijerstam

Albert Bonniers förlag

Hans uttryck är genomlyst enkelt. Liksom Gunnar Björling, den finlandssvenske författare han en gång introducerade i Sverige, inser han "Och lever jag i tretusen år, aldrig finner jag blåbärets ande".

Dikter och avsnitt med prosalyrik avlöser varandra i Uppflog och fästen, denna till omfånget anspråkslösa bok med sitt koncentrat av visdom.

På sidorna möter gamla tofflor, biffkor i sitt leriga "äthelvete" och bröd gräddat i en nordlig lappkåta, men också stråken mot det obekanta, det som vilar väntande och av de flesta aldrig uppdagas.

Så kan man ledsagas av Carl-Erik af Geijerstam till gläntan med "vajande brunvioletta svingelax och flyende fjun av mjölke" medan molnskuggan uppdagar stillheten och får en att ana att "Det är som vore något dolt här i dessa skogens - öppenheter".

I prosadikten Karaktär slår af Geijerstam fast att "nu vid hög ålder är det de osäkra stunderna i mitt liv jag vill dröja vid".

Han väntar, fjättrad vid slangar, på en myggas stick i lycklig upphetsning över att hennes surrande fört sommarnattens hela ljuvlighet in i hans sjuksal.

Så leder han mig, sin läsare, in mot synsätt, ovanda och spännande, och med stigande glädje tar jag till mig hans texter med dess dubbla bottnar och anspråkslösa enkelhet.

Själv undrar jag om någon mer poet finns kvar i Sverige, än just af Geijerstam, som äger insikten och förmågan att med sådan självklarhet behålla kanalerna bakåt mot den tid då lyriken flödade som lödigast och renast under det på poesi så rika 1900-talet.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons