Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vinterfest det viktigaste i musiken under 2006

Annons

10 Piga ô tyttgubben, 25/6, Uppsälje. Är Pergolesis La serva padrona, i Skifsladan i Uppsälje, årets roligaste musikupplevelse? Jag tror det. Piga ô tyttgubben innehåller två stora språkliga prestationer: Daniel Viklunds översättning till rungande Järnamål är full av finesser. Jeanette Bjurling från Kungliga Operan sjunger järnamål, med lustfylld subrettröst, så bra och mustigt att Viklund själv måste skratta.

9 Trubaduren, 12/8, Rättvik. Scenografi och kostymering är riktigt, riktigt bra. Zaza Azmaiparashvili på dirigentpulten fattade ett radikalt beslut. I de första två akterna väljer han drastiskt låga tempi. Musiken närmast vaggar fram. George Oniani hör till en av de bästa tenorer Dalhalla hört. Mal reggendo är en fröjd. Strettan Di quella pira präglas av lätthet och tryck.

8 Per Tengstrand, 24/3, Mora. De tolv Mozartvariationerna på Ah, vous dirai-je maman blev en fantastisk upptäcktsfärd på så långt avstånd från vad som skulle stått i notbladen om Tengstrand haft några, att det är befogat att skriva om hans variationer på variationerna. Egna tillägg, genvägar, bus och fräckheter var allestädes närvarande och pianisten förmedlade den härliga känslan av att han kunde vara på väg vart som helst.

7 Martin Fröst, 26/3, Våmhus. Artie Shaw skrev en kort och härligt publikfriande klarinettkonsert med humor, storbandssväng, hollywoodfeta glissandon och ett solistiskt upplägg också för slagverkaren (Hans-Erik Grandin, bravo). Det här finurliga var precis vad konsertens avslutning behövde. Till publikens jubel utmanade Anders Jakobsson och Fröst varandra i explosivt hetsig csárdásmusik innan Fröst spelade arpeggio till en stråktrio i Ave Maria. Tre stående ovationer.

6 Juloratoriet, 8/1, Leksand. Det är naturligt att ställa Bachs Juloratorium i Leksand mot det som tre dagar tidigare gavs i Falun. Leksand vinner på knock. Stockholms Barockensemble spelar, delvis stående, på tidstrogna instrument. Det betyder nasalare oboer, mjukare trumpeter, försiktigare traversflöjter, vekare violiner och mer sordinerad kororgel. Alten Michael Bellini är alltid intressant med sin suggestiva röst och han var inspirerad i Bereite dich, Zion. Repris 7 januari nästa år.

5Pers Anna Larsson, 11/8, Rättvik. Det är lätt att förstå att Delila är Pers Anna Larssons drömroll och det är härligt att hon fick debutera med den konsertant i Dalhalla (hon gör den också på nationalscenen från och med september 2008). De tre stora ariorna Printemps qui commence, Amour! Viens aider ma faiblesse! och Mon coeur sÕouvre à ta voix kompletteras med duetter och trior.

Den gräddiga krämighet som hennes alt har i ett härligt spann ända ned i röstens källardjup kommer till stor användning i rollen, och utflykter i ett högre register bereder inga som helst problem. Hon visar mot slutet att hon har tillgång till den expressivitet som hon ransonerar alltför hårt. När Larsson sedan sjunger den aria hon är så starkt förknippad med sänder hon rysningar ut till den regnkappsklädda lilla publiken.

4 Daniel Röhn, 9/4, Falun. I violinisten Daniel Röhn växer en alltmer mogen konstnär fram. Den ungdomliga expressiviten, den bitande attacken, vidlyftigheterna i den allestädes närvarande viljan att överväldiga, har måhända tonats ned en aning.

Tillsammans med Dalarnas orkesterförening spelade Röhn i Falun Beethovens fiolkonsert och starkast drabbade Röhns utförande av Josef Joachims kadens i den första satsen (därefter höll han sig till Fleschs inpass). Den entusiastiska publiken bjöds giguen ur Bachs d-mollpartita som extranummer.

3Makedoniska kammarorkestern, 2/7, Siljansnäs. Rikskonserters samarbete med Musik vid Siljan om att bjuda in orkestrar från Balkan ledde i år till att Makedoniska kammarorkestern framträdde i Siljansnäs. Den spelade ett dynamiskt intressant allegro ur Mozarts D-durdivertimento och presenterade violinisten Ljubisha Kirovskij som hade ett mjukt och förfinat anlägg.

En saraband ur en Britten-symfoni var konsertens höjdpunkt, den var genuint imponerande och framförd med ett mycket förtätat uttryck. De i huvudsak behagliga och lyriska kompositionerna av Brandjolica samt Prokopievs delikata behandling av folkmusik fullbordade en högklassig konsert.

2 Nils-Erik Sparf, 8/7, Dala-Floda. Lokalt i Dala-Floda är konserten i kyrkan under Komidsommarfesten en stor händelse som alltid är utsåld, men ur länsperspektiv drunknar händelsen något i Musik vid Siljan. Floda mönstrar en fin sinfonietta sommaråtervändare och hade i år Per Rundgren och Nils-Erik Sparf som solister i ett program som genomgående ägnade sig åt Mozart. Sparf "svarade för en sensationell solostämma i den tredje violinkonserten. Starkt personligt, men ändå kongenialt, tog han genvägar, gjorde alternativa framställningar. Han avbröt sig, lade in små pauser, drillar, betoningar och var genomgående mästerlig på "det lilla spelet". Herregud - de saker han gjorde i de två första kadenserna! Man måste vara väldigt bra för att kunna vara så fri.

1 Per Tengstrand, 25/3, Älvdalen. Det var en elektrisk stämning bland de 160 besökarna under återinvigningen av Älvdalens vackra biograf. Pianisten och New York-bon Per Tengstrand var den glamourösa gästartisten. Litet på en höft, efter att Tengstrand och en kvartett ur Dalasinfoniettan redan belönat stampningarna i golvet med ett extranummer, får Tengstrand för sig att spela Chopins mest berömda nocturne, den i Ess no.2 op. 9. Och som han gör det. Så ömsint. Så rörande ömsint. Emotionell knockout. Hur kan han hitta så mycket sorg i detta sönderspelade verk? Vilken musiker!

Mer läsning

Annons