Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vin, men inte hasch

Annons

Litteratur | essä

Haschklubben

Charles Baudelaire och Théophile Gautier

övers. Lars Nyberg

Ellerströms

Hasch tillintetgör viljan, isolerar människan och leder till självmord. Det hävdar Baudelaire bestämt i den smått klassiska texten Om vin och hasch som kan läsas i den nyutkomna volymen Haschklubben.

Likväl bör Socialstyrelsen tänka två gånger innan man lånar Baudelaire i kampen mot droger. För i samma text sjunger han euforiskt vinets lov. Vin stärker inte bara viljan och kroppen, vin gör också människor goda och sällskapliga. Och minsann, "vin är nyttigt och frambringar nyttiga resultat".

Dessutom skulle en värld utan vin "skapa en tomhet och en brist mer ohygglig än alla de excesser och avvikelser som man gör vinet ansvarigt för". Absolutister är antingen idioter eller hycklare.

Haschklubben innehåller också texter av Baudelaires diktarvän Théophile Gautier, som hade en betydligt mer lättsinnig inställning till hasch. Experimenterande med droger har ju inte sällan gått hand i hand med olika tiders konstnärliga avantgarde, som gärna hyllat medvetandeförhöjande stimulantia.

Beatagenerationens Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William Burroughs är bara de mest kända exemplen.

Baudelaire var ingen puritan och han vände sig med vämjelse mot småborgarens klaustrofobiska normer. Så varför vin men inte hasch?

Baudelairemytologin brukar hänvisa till hans medkänsla för det hårt arbetande folket för vilka endast vinet kunde ge en stunds njutningsfull tillflykt. Dessutom värnade Baudelaire om den konstnärliga fantasin. Diktargeniet skapade bäst om det var oanfrätt av droger.

Samtidigt lurar en annan förklaring mellan raderna av Om vin och hasch.

Den tjugofemårige Baudelaire är så uppjagad när han talar mot hasch, och för vin, att man bakom alla hans sakliga argument anar rädsla, rentav egna, paniska erfarenheter. Kort sagt, polemiserar han inte mot en självupplevd haschpsykos?

Det är åtminstone inte osannolikt. Baudelaire hade ju redan en oerhört livlig och intensiv, lika fruktbar som fruktansvärd fantasi. Läs Det ondas blommor! Han behövde knappast ytterligare inspiration och dessutom var hans mentala jämvikt sviktande. Han genomförde åtminstone ett självmordsförsök.

Berusningen hos Baudelaire är först och främst litterär, som i öppningsraderna till De älskades vin (Ingvar Björkesons tolkning)

Lysande klar är rymden i dag!

Låt oss rida på vinet, du och jag,

fria från betsel, sporrar och töm

hot en himmel, trolsk som saga och dröm!

För övrigt var Baudelaire en högst måttligt alkoholkonsument. Däremot var han opiummissbrukare. Opium såldes över disk som smärtstillande läkemedel på 1800-talet.

Således inget hasch, lite vin, lite mer opium. Och en djävulskt bra poet.

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons