Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken lögnare ska man tro?

Annons

Tonläget skruvas upp, vinklingarna spetsas i allt från tevenyheter och företagsreklam till politiska budskap. Att det skapas en hel del myter på vägen är självklart.

Det betyder inte att det alltid är lätt att avslöja dem. Lars Karlander har alltså med boken Tro dom inte hittat ett spännande ämne.

Han har valt att dela upp boken i tre delar. I den första undersöker han några moderna myter. Bland annat granskas myter (?) som att färre kalorier förlänger livet och att glaciärerna smälter enbart på grund av människan.

En del av informationen runt det här är tveksam, hävdar Karlander. I sak är det lätt att hålla med, visst spetsas och vinklas även information där syftet annars är gott.

Men i själva förutsättningarna för ett sånt här projekt ligger att författaren själv går grundligt tillväga och att hans metod känns trovärdig. Tyvärr lever inte alltid Karlander upp till kraven.

Det är för många "kanske", "verkar" och "tänk om det är så" i texterna. Ibland slår han också in öppna dörrar.

Däremot har han förstås rätt i att vi har anledning att vara kritiska till den information vi tar del av. Varför är något Karlander utvecklar i de två senare delarna som också känns mer värdefulla.

Att vissa delar av media inte bara skapar myter utan också distribuerar dem är inte svårt att skriva under på.

Forskningsresultat leder till att nyheter presenteras. Forskaren eller annan "expert" - ofta är det samma figurer som återkommer - används också som någon slags garant för att informationen är trovärdig.

Men som Karlander visar drivs inte alltid forskaren eller "experten" av någon slags sanningslängtan. Mycket forskning görs på beställning och vilket resultatet ska bli går att räkna ut på förhand om vi vet vem som sponsrat - vilket vi inte alltid gör.

Dessutom är publicitet och uppmärksamhet en inte oviktig ingrediens i en forskares eller "experts" karriärsträvanden.

Vi bör alltid fråga oss vem informationen kommer ifrån och vad som kan vara hans eller hennes drivkrafter. Karlander rekommenderar att vi dubbelkontrollerar uppgifterna och att vi sätter in dem i sitt sammanhang.

Det sistnämna blir allt viktigare i gratistidningarnas tid när det snuttifieras in absurdum och tidningen ska framställas till så låg kostnad som möjligt.

Seriös informationsförmedling är inte gratis och användbar information kan sällan summeras på ett par enstaka rader.

Vi bör därför vara noggranna med vilka informationskanaler vi använder oss av.

Innan vi plöjer hundratals sidor kvällspress eller ägnar många timmar åt nyheter i kommerisiella tevekanaler borde vi först fundera över vad vi vill ha informationen till och vad den ska ge oss.

Att sålla det viktiga från det oviktiga och det korrekta från det felaktiga, i ett allt mer ökande informationsutbud, kan börja redan när vi står i kioskkön för att köpa en tidning.

Vi lever dessutom i ett samhälle där det blir viktigare att vara grundligt och korrekt informerad. Det gör förstås inte boken mindre angelägen.

Mer läsning

Annons