Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken filmdebut!

Annons

Manne Lindwall föddes i Stockholm 1975. Sedan nio år tillbaka lever och arbetar han också i huvudstaden. Men en stor del av barndomen och hela tonårsperioden bodde Manne Lindwall i Falun. Hans mamma och pappa bor fortfarande kvar, och det var i Falun som intresset för film vaknade till liv.

- Först ville jag bli serietecknare i unga tonåren, men sedan började jag med stillbildsfoto i stället. Jag var lite för rastlös för att sitta och teckna helt ensam, berättar regissören.

Vi sitter i varsin skinnfåtölj på festivalhotellet Riverton i Göteborg strax efter lunchtid på torsdag eftermiddagen. Manne Lindwall kom nyss till staden och ska vara med på en första specialvisning av Lejontämjaren klockan tre. Långfilmen ska visas för en publik bestående av patienter på Drottning Silvias barnsjukhus.

- Det är för barn som inte kan lämna sjukhuset. Det är Film i Väst som arrangerar de här visningarna och bjuder in regissörer när det finns någon aktuell barnfilm med på festivalen, och jag tycker det är en jättebra grej.

Lejontämjaren är Manne Lindwalls debut som långfilmsregissör. Men han är ingalunda någon gröngöling i filmbranschen.

Efter att ha sett Emir Kusturicas mästerverk "Zigenarnas tid" på filmstudion den där gången i tidiga tonåren sökte Manne Lindwall in till Lugnetgymnasiets 2-åriga estetiska program. Med målsättningen att jobba med film. Kort efter det att han gick ut gymnasiet 1993 fick han en sexmånaders ungdomspraktikplats i Stockholm. På Filmhusateljéerna, en entrepenadverksamhet som på den tiden var kopplat till Svenska Filminstitutet och tillhandahöll allt inom filmteknik. När regissörer och andra behövde hyra kameror, ljud-, ljus- och annan utrustning för någon inspelning, då kom de ofta till just Filmhusateljéerna.

- Det var väldigt bra för mig för där träffade jag alla människor som jag behövde lära känna i filmbranschen. Jag satt där och fikade med Sven Nyqvist långt innan jag visste vem han var, berättar Manne Lindwall.

Han lärde känna rätt människor, fick in en fot i branschen, och så småningom ledde praktikplatsen till filmjobb. Manne Lindwall fick jobb som fotograf på popvideoinspelningar med alla möjliga grupper mellan A-teens och Bo Kaspers, och har även en rad tv-produktioner på sitt samvete. Han arbetade som b-fotograf på storstadsrullen 9 millimeter, och som c-fotograf på Kjell Sundvalls norrlands-action-film Jägarna med Rolf Lassgård och Helena Bergström. Via sådana uppdrag lärde Manne känna människorna på filmbolaget Sonet.

- Jag gick in till Joakim Hanssom som är en av producenterna där och sa att jag ville regissera en långfilm. Sex månader efter det kom han och satte manuset till Lejontämjaren i händerna på mig.

Inte någon helt vanlig väg för en debutant att vandra, den brukar gå via ett knippe kortfilmer, men eftersom Manne Lindwall redan haft tillfälle att "skola in sig" på en räcka större svenska långfilmer så fick han chansen.

Resultatet är Lejontämjaren.

En film för barn om en pojke som heter Simon och bildandet av en ny familj. Något så ovanligt som ett familjedrama där barnens problematik står i centrum och skildras ur deras perspektiv. Också en film som tar barnen och deras problem på allvar, och utgår från att de är "vuxna" nog att hantera och ta till sig tunga och komplicerade frågor.

- Det är en enkel film, berättad på ett enkelt sätt, med relativt enkla medel, säger regissören själv.

- Jag kände inget behov av att spänna musklerna med en massa teknik. Jag vill bara göra en "film-film". Det skulle inte vara ballt eller häftigt på något vis, det skulle vara enkelt men ändå visuellt.

Det har blivit dags för publiken att avgöra om Manne Lindwall lyckats. Lejontämjaren visas på Filmfestivalen i Göteborg vid ett par tillfällen den här helgen. Den får svensk premiär i storstäderna nästa helg, och går upp på biografer över hela landet mitt i februari.

Lejontämjaren har också blivit utsett att representera Sverige som tävlingsbidrag vid filmfestivaler i Montreal och Toronto, och finns också med som tävlingsbidrag vid BUFF (internationella barn- och ungdomsfestivalen) som hålls i Malmö i mars.

Själv har regissören nästan hunnit glömma sin egen långfilm.

- Det var en väldigt lång och utdragen process att spela in den. Själva inspelningen tog sju veckor, men jag höll först på att bearbeta manus i två månader, berättar Manne Lindwall.

Klippning, ljud och annat efterarbete tog också lång tid. Och efter det att debutlångfilmen var klar har Manne Lindwall hunnit med att spela in en novellfilm.

- Det här med Lejontämjaren känns så långt borta eftersom filmen egentligen var färdig för visning redan i somras.

- Och jag har ju en novellfilm med här på festivalen också,. Det är ett psykologiskt drama i tunnelbanemiljö, kan man säga. Den heter "Avstigning för samtliga".

Den filmen ingår i samma novellfilmsprojekt som den Borlängeinspelade filmen "Flamingo".

Manne Lindwall har inga omedelbara planer på nya filmprojekt framöver. Men att Lejontämjaren INTE blir första och sista långfilmen som regissör är nog inte någon särskilt vågad gissning.

- Nu väntar jag bara och hoppas på att det ska ramla in så många förslag som möjligt. Det har faktiskt redan börjat trilla in en del, säger Manne Lindwall.

Som definitivt inte tycks kunna tänka sig någon annan karriär än den han påbörjade för nio år sedan.

- Svensk filmbransch är min familj.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons