Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi har listan!

Annons

Ett litterärt nobelpris är aldrig fel. Om man gillar författaren.

För plötsligt kan man förvänta sig nyöversättningar, såväl av bortglömda mästerverk som av böcker som möjligen förtjänar att vara oöversatta. Därtill nytrycks givetvis tidigare översättningar, som oftast utkommer i pocket.

Ibland publiceras boken dock i inbunden form, som vårens "nyhet", romanen Järnålder av förra årets nobelpristagare, sydafrikanen J M Coetzee.

Inbundet signalerar ju att det handlar om en ny roman, eller åtminstone om en nyöversättning. Järnålder utkom i original 1990 - och på svenska redan samma år, vilket man först upptäcker om man läser det riktigt finstilta.

Så varför? Tja, ett omtryck mellan hårda pärmar betingar fyra gånger högre pris jämfört med en pocket.

Nu ska man ändå inte gnälla alltför mycket. Förlaget Brombergs ger samtidigt ut Coetzees suveräna roman Mästaren från Sankt Petersburg i pocket, och i maj fyller man på med Onåd, i mina ögon författarens mest lysande roman.

Av hans tolv skönlitterära böcker finns faktiskt tio på svenska; de två felande länkarna är, givetvis, under översättning. Och inte mindre än åtta böcker finns just nu tillgängliga i bokhandeln, varav fem i pocket!

Sällan han man en så ypperlig chans att dyka ned i och följa ett författarskap. Och Coetzee är inget dumt val.

Så i vilken ände ska man börja?

Fallet Coetzee är lite ovanligt. Han han har strängt taget inga lösa trådändar. Hans böcker är antingen bra eller mästerliga. Snarare handlar det om att välja en av fyra infallsvinklar:

1. De samtida, politiska romanerna (Onåd, Järnålder).

2. De historiska, litterära romanerna (Historien om Michael K., Mr Foe)

3. De essäistiska romanerna (Elisabeth Costello, Djurens liv)

4. De självbiografiska romanerna (Pojkår, Ungdomsår)

Litteratur är ingen tävling och det blir gärna absurt när man ställer böcker mot varandra som vore det ett världsmästerskap. Likväl kan jag inte motstå att göra en Coetzee bäst i test.

Efter moget övervägande, sömnlösa nätter och åtskilliga koppar kaffe ser min fem-i-topplista ut så här:

1. Onåd

2. Pojkår

3. Historien om Michael K.

4. Mästaren från Sankt Petersburg

5. Elisabeth Costello

Men är egentligen inte Ungdomsår mer intressant än Pojkår? Borde inte I väntan på barbarerna trumfa ut Historien om Michael K. och därmed också putta ut Elisabeth Costello från listan?

Svåra frågor för den genuint litteraturintresserade. Tänker jag och läser i Järnålder: "Det här brevet är inget blottande av mitt innersta. Det är ett blottande av något, men inte av mitt innersta".

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons