Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vi hade målat in oss i ett hörn"

Annons

När Weeping Willows först dök upp på den svenska musikhimlen var det inga andra som var i närheten av vad de sysslade med. Större delen av bandet hade agerat kompband åt Stefan Sundström under namnet Apache och Weeping Willows bildades mer eller mindre av en slump. Ett par av medlemmarna jobbade på Söderhaket Kvarnen i Stockholm och en kväll uppträdde bandet Hillbilly Boys, med Magnus Carlsson på sång.

- Vi bjöd in honom och körde två set på båten Blidösund. Ett med bara Elvis. Sedan började vi köra mer country - innan det blev hippt. "Gör man det med hundra procents allvar blir det bra", tänkte vi.

När bandet sedan började anta fastare form tog sig musiken alltmer i riktning mot större arrangemang och 60-tal.

- För mig var det väldigt ny musik och inget jag hade i skivbacken. Men Anders Hernestam var tidigt ett fan av Roy Orbison och Scott Walker.

Bandet åkte runt på småklubbar, med en gammal stråkmaskin och var fortfarande på hobbynivå när Andres Lokko skrev om bandet. Då blev det inte oväntat fart på både snacket kring bandet och på diverse skivbolag.

- Vi insåg då att vi måste ha egna låtar, vi hade ju bara spelat covers.

Den första skivan kom ut 1997, innehållande en rad smäktande ballader och lager på lager med stråkar. Låten Broken promised land blev en oväntad hit.

- Vi var ensamma att köra den grejen då och det gjorde att vi fick uppmärksamhet, säger Ola Nyström.

Sedan dess har det som sagt hänt en del och nyligen släppte bandet sin fjärde platta. I dag klingar musiken mer av brittisk gitarrock än Roy Orbison. I stället för enorma arrangemang har man skalat av låtarna och hoppar hellre över ett stick i stället för att stoppa in tre stycken. Delvis beror detta på att keyboardisten Mats Hedén lämnat bandet.

- Vi tog några steg åt det hållet redan på förra skivan.

Den var visserligen mer synthbaserad, men det var mest en tillfällighet, menar Ola Nyström.

- Den förra studion var full av gamla synthar.

Anledningen till den gradvisa förändringen är att bandet inte såg några möjligheter att utveckla sin gamla formel längre.

- Vi hade målat in oss i ett hörn i och med andra skivan. Nu hoppade vi ut i rummet igen. Det har visserligen gjort att vi inte är ensamma om vår grej längre, utan befinner oss tillsammans med en massa andra, men vi kände ändå att vi måste ta risken. Vi är för nyfikna på att prova nya grejer.

Live har det forna coverbandet Weeping Willows gjort sig kända för att fortfarande stoppa in väl valda covers i låtlistan. Elvis och The Smiths hör till dem som fått sina låtar tolkade.

I och med att bandets egen låtkatalog blivit allt större brukar en del tycka att det inte borde behövas.

- Men vi gör det ju inte för att vi inte har låtar, utan för att det är kul. Det är också lite som en hyllning till våra förebilder.

Hur det blir med den saken på S2 i kväll återstår att se.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons