Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi får se en sämre kopia

/

Annons

När jag var liten, och kämpade för att orka vara vaken så länge som möjligt på nyårsafton, var det inte tolvslaget jag siktade på. Utan den elva minuter korta, svartvita 1960-talssketchen ”Grevinnan och betjänten” på SVT. Under 1970-talet var den, åtminstone i mina låg- och mellanstadiekretsar, minst lika livsviktig som Kalle Anka på julafton.

Att sketchen sedan tappade mark i jämförelse med Kalle Anka (som hysteriskt nog sågs av 3, 5 miljoner tittare förra veckan, högsta siffran sedan 2006) berodde på att SVT började fippla med sändningstiden och inte minst baka in den oannonserad i mardrömslågbudgettrista ”nyårsvakor” mellan klockan 20 och 00.15.

Numera har ”Grevinnan och betjänten” egen tid i tablån igen (i kväll sänds den klockan 19.45 på SVT1), men skadan är redan skedd. För att ett egentligen utdaterat nostalgiprogram ska kunna upprätthålla en tablåtradition krävs det förstås att det cementeras i tablån i en tidskedja som aldrig bryts.

Det viktigaste kriteriet uppfylls dock med råge. Nämligen att programmet – precis som Kalle Anka-kollaget – i grund och botten är en helknäpp slump, varken mer eller mindre, som egentligen bara blivit allt märkligare med åren.

Visserligen är ”Grevinnan och betjänten” en nyårstradition i ett tiotal länder, däribland Australien och Sydafrika. Men svensk tv visar inte samma version av sketchen som andra länder utan en lite kortare, lite fattigare, lite tråkigare schweizisk kopia av det tyska originalet (eller vad man nu ska säga om en egentligen brittisk sketch som skrev för revyscenen och på hemmaplan hade sin storhetstid på 1940-talet; i dag är den helt okänd i England). Skådespelarna i den tyska produktionen från 1963 är brittiska, men den gjordes i en direktsändning för tysk tv, varpå schweizisk tv gjorde ett slarvigare plagiat med samma skådisar som sedermera – i stället för originalet – såldes till svensk tv. Som i sin tur, typiskt nog, fick kalla fötter på grund av sprithumorn och inte vågade visa det förrän sex år senare, 1969.

I andra länder, och förstås i Tyskland och Österrike, är det originalet av ”Grevinnan och betjänten” som är en nyårstradition. Att SVT, liksom schweizisk tv, fortsätter visa den sämre versionen är väl bara typiskt för den här typen av nostalgier. Om plötsligt den tyska versionen skulle visas, med fler repliker och rikare scenografi (inklusive festfin kandelaber mitt på bordet) skulle många svenskar säkert skruva på sig om att ”något inte riktigt känns rätt”…

Mer läsning

Annons