Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vässad poetisk sensibilitet

Annons

För bara några månader sedan släppte Orsadottern Birgitta Lillpers en illustrerad diktsamling där hon borrar vidare i det kreaturslika betandet.

Utifrån den okomplicerade djurtillvaron synar hon möjligheten att uppleva tillfredsställelsen i det begränsade.

Men boken präglas även av färderna utanför inhägnaden, sökandet efter de nya betesmarkerna, ett tema som kommer igen i hennes nya diktsamling som kommer ut idag.

Den låter sig läsas som en fortsättning, eller snarare utveckling av det tidigare verket.

Rörelsen och färdandet i och utanför inhägnaden läggs under Lillpers finkänsliga lyriska lupp. Med en kraft som minner om Stagnelius digra balansgång mellan förmågan att begära och tvånget att försaka, hävdar Lillpers dramat mellan att försvinna eller ingå.

I en dikt talar hon om hur vilsna insekter i väntan på en befriande åska bidar tiden i askan där de kan vila sina "plågade växellådor".

Den här naturbundna animaliska rytmen störs av "kartor och tänkespråk" i de tvåbentas civiliserade rike och hon konstaterar:

borde ha lagt mig med dem

i askan

lagt mig hos dem som var

förvissade

när de funnit

aska.

Att ingå eller falla utanför sammanhangen och gemenskap är vad allt i slutändan går ut på, och vi rör oss bland skog och mark som tecknar sig till ett symboliskt landskap för begränsningar, öppningar, möjligheter och omöjligheter.

Lillpers penna har väl utvecklade känselspröt och det är också vad som krävs av läsaren för att inte halka efter.

Att följa med på hennes lyriska lotsningar innebär att lyssna sig fram genom ett utforskande stigfinnande, ofta genom språkligt krumbuktiga terränger.

Det är genomgående moget, laddat, substantiellt, fräscht och porlande men inte lättillgängligt.

I en dikt efterlyser hon eliotskt sambandet mellan några naturscener och en neutralitet med "sina täta förbindelser med svek" samt en missriktad och utnyttjad medkänsla.

Sken och bedrägeri står i vägen för någonting genuint och direkt, någonting som vi ingår i. och försvinner från. I sådana stunder växer det naturlyriska till en låt oss kalla det politiskt hållen ton.

Det må vara en ekorre som äter ljus talg som är kung i Lillpers svindlande naturlyriska universum, men allt utspelar sig på en global arena.

Somliga ingår, andra försvinner. Det är detta drama som Lillpers med knivskarpt vässad poetisk sensibilitet ger en övertygande gestaltning.

NU FÖRSVINNER VI ELLER INGÅR

Birgitta Lillpers

W&W

Mer läsning

Annons