Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värstingförfattaren

Annons

litteratur | biografi

Céline. Liv och tänkesätt

Carl-Göran Ekerwald

Norstedts

Romanen var en svidande vidräkning med krig och kolonialism, med patriotiskt och borgerligt hyckleri, med korruption - ja, med underklassens och hela världens elände. Allt gestaltat i ett hejdlöst prosaflöde på grovt talspråk som välde fram över sidorna i en till synes oändlig monolog.

"Ett nedrighetens epos", som någon kallade boken. Icke desto mindre kom den att sälja i stora upplagor. Bakom pseudonymen Céline dolde sig en 38-årig läkare från Paris förorter: Louis-Ferdinand Destouches, en man med ett minst sagt märkligt förflutet.

Céline var krigshjälte från första världskriget. Som 22-åring hade han ställt sig i den koloniala exploateringens tjänst och blivit direktör för en kakaoplantage i Kamerun.

Han hade vidare arbetat för den franska säkerhetstjänsten, studerat medicin och gjort karriär i Nationernas förbund där han fann att alla bara arbetade för egen snöd vinning. Kriget hade tagit ur honom alla villfarelser beträffande människans förmåga till kärlek och empati. Anarkisten Céline drog sig tillbaka, arbetade som fattigläkare och blev författare.

Efter volymerna om Nietzsche, Bartók, Goethe, Shakespeare och Voltaire - representativa för olika epoker - har Carl-Göran Ekerwald nu tagit sig an ännu en valfrändskap i Norstedts serie Liv och tänkesätt.

Om Céline på motsvarande sätt är representativ för 1900-talet är tveksamt men denne "seklets värsting", det är Célines egen formulering, förkroppsligar mycket av den vånda och det mörker som hör det förra seklet till.

Ekerwald karaktäriserar honom som hovnarren som vågar säga det opassande och förbjudna. "Jag har kränkt världens fåfänga, därför måste den ta ihjäl mig...", menade Céline själv.

Hans böcker är ett slags fiktionaliserade självbiografier och samtidigt krönikor över tiden. Därför är det logiskt att Ekerwald griper sig an Céline kronologiskt.

Livet varvas med verken, fiktionen prövas mot verkligheten och på det hela taget är hans bok, liksom hans tidigare i serien, både folkbildande och introducerande i sin nära textanalys och besinningsfulla personporträtt.

Det är inte nödvändigt att ha läst Céline förut. Däremot är det högst möjligt att man gör det efter Ekerwalds biografi.

Ekerwald lyfter fram en Céline som var så mycket mer än de beryktade antisemitiska pamfletterna från 30-talet - de som gjorde honom till en hatad och förföljd man ända fram till hans död 1961.

Efter kriget och förintelsen tog Céline avstånd från pamfletterna, han kallade dem sjuka och förbjöd omtryck. Det hjälpte föga. Hans förläggare mördades på öppen gata och själv blev han mordhotad och fick fly till Tyskland och senare Danmark, där han levde i exil under sex år varav ett och ett halvt år i fängelse.

När det gäller antisemitismen tar Ekerwald inte Céline i försvar. Men han tonar ned allvaret genom att se honom som "en konventionell antisemit av samma sort som på 1930-talet fanns i hela Europa..." och dessutom driven av personligt hämndbegär.

Céline ansåg sig vara förföljd av vissa personer som råkade vara judar. För Céline är jude ett skällsord som står för allt han avskyr från kapitalism till kommunism, katolska kyrkan, påven och Hitler - ja, till och med jazzen är judarna skuld till.

Och visst går det att se att det finns en urskillningslöshet i Célines rasism som i stora stycken ter sig parodisk och svår att riktigt ta på allvar annat än som utslag för patriotisk fanatism.

Med facit i hand är det dock svårt att känna någon fördragsamhet. Det otäcka är ju just att den konventionella antisemitismen av 30-talssnitt var utbredd och delades av många - också av intellektuella.

HENRIETTE ZORN

Mer läsning

Annons