Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför valde Judas sveket?

Annons

teater | Falun

Judasmonologen

manus: Jörgen Dicander

regi: Hans Sjöberg

med: Viktor Friberg

producent: Västerås stift

2/3 - 6/4

Skådespelaren Viktor Friberg hade en dubbel utmaning när Jörgen Dicanders kortpjäs "Judasmonologen" premiärspelades i Kristine kyrka på söndagskvällen - rollen och akustiken. Brottningskampen med Gud, Jesus och sitt eget inre genomförde han med en förtvivlans desperation och styrka, som fick luften under de höga valven att vibrera.

Judasgestalten kröp tätt inpå oss, krävde och utmanade. Friberg skapade med intensiv känslomässig och kroppslig närvaro den direktkontakt som behövs för att överbrygga tid och rum.

Till att börja med inväntade man med viss oro öppningsrepliken och betraktade stengolvets tomma yta och den monumentala krävande kyrkoscenografin. Vem skulle ensam kunna fylla ett så mäktigt rum med dramatisk energi?

Sedan kom han, Judas/Friberg, sökande och ropande efter sin mästare: Jesus! Under nära en timme gav han kropp och ord för en själ i yttersta nöd - vädjande, hånande, rasande, innan allt slutgiltigt bröt samman.

Viktor Friberg är en skådespelarauktoritet som behärskar en uppgift av det här slaget genom sin tveklösa närvaro i rollen.

Den andra utmaningen var lokalens akustik. Kristines höga och ekande stenväggar slukade på ett olyckligt vis orden och de som inte satt helt nära sade att de förlorade för mycket av budskapet. Där hjälpte varken artikulation eller röststyrka.

Premiärkvällen var första anhalten på en turné som ska omfatta många kyrkorum runt om i Västerås stift och man kan hoppas och tro att mindre lokaler fungerar bättre ljudmässigt.

Jörgen Dicander har skrivit ett manus med stor dramatisk energi. Hans Sjöbergs regi underblåser och lyfter fram den och får pjäsen att fjärma sig långt från monologformens mässande.

När berättelsen kliver ut från bibelbladen intar den samtidigt en plats i nuet. Judas är ju så mänsklig med sitt tvivel, sin ångest och sin iver att försvara sig.

"Du är en drömmare! Jag är en realist!" ropar han till Jesus. Judas företräder den eviga och i vår tid så tydliga övertron på makten i pengar och vapen. En stor del av Judas ilska ligger också i hans besvikelse över att Jesus inte klarade av att hjälpa folket mot den romerska ockupationsmakten.

Monologen är bitvis både frän och provocerande. Judas attackerar den för honom obegripliga passiviteten, ickevåldet. Varför låter du Jesus vara så dum, Gud? vrålar han.

Pjäsen rymmer hur många infallsvinklar som helst till diskussioner om moral, ansvar och idealism. Var kommer de samtalen att äga rum efter att kyrkobesökarna tågat ut?

Vad vet ungdomar i dag om Judasgestalten?

Pjäsen "Judasmonologen" är, enligt min mening, en fantastisk utmaning att ta sig an också som skolpjäs!

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons