Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vanliga män som kan sjunga – men inte skämta

Annons

Viba Femba består av fem helt "vanliga" män. Något som de mycket riktigt påpekar ett antal gånger under onsdagskvällen. Två av dessa vanliga fem heter Erik och kommer båda ifrån Dalarna. Naturligtvis har Viba Femba en given ingång hos Borlänge-publiken.

- Ja, det är ju mycket folkdans häruppe och vi har ju varit en del här i Dalarna, bland annat i Vilda Vansbro! Ja, det är ju mycket knark och våld och country, ja, mycket problem där uppe helt enkelt.

I Vansbro plockade musikgruppen upp en Erik, nämligen kontrabasisten Erik Ojala. Och det var nog en bra grej. Ojala kan sin sak och ger acapellafemtetten en extra dimension.

Och även den andre dalmasen Erik Lindman, för kvällen även kallad gammel-Erik kan sin sak, nämligen den att sjunga, men framför allt strippa.

Ja, för efter ett antal nummer om frieri och dans, om allround-män och några spexiga sketcher i form av elbasskola och minijeop-ardy är det dags för kvällens största publikfrieri. Det handlar om 2000-talets kroppsideal och återigen om allroundmannen. I det här fallet mest om den stora allroundmagen.

- Bålen är fundamentet, den är centrum för det nya kroppsidealet, säger Lindman och putar med buken.

Han sliter av sig brallor och skjorta och sätter bokstavligt talat magen i rullning i så kallade belly-rolls och wing-flaps. Publiken kiknar av gapflabb innan det är dags för de fem att sjunga vidare om lagoma doser brödskivor och om vinets antioxidanter.

Killarna jazzar loss och bjuder med jämna mellanrum in sin käre sidekick, manager och producent Niklas Högefjord som på bredaste värmländska töntar till det ordentligt. Kanske för att Viba Fembas vanlighet ska framstå som lite mer proffsig, inte vet jag.

- Att vara en vanlig man är att vara halvbra på många saker, menar Viba Femba.

Men Viba Femba är faktiskt helbra på att sjunga det mesta från bebop, country och bossa till visa och Leonard Cohen!

Bara de kunde hålla sig ifrån att försöka vara så putslustiga. För till slut står velour-skämten mig upp i halsen och det närmar sig studentikos pruttkudderevy-nivå. Lite trött blir jag också på den stackars tröge producenten som springer omkring och latjar med nygammeluppfunna manskomplex.

Töntfaktorn är bitvis hög och det är synd för Viba Femba visar ryckvis prov på musikaliska topp-prestationer. Men textrader som; "Åren går och vi är 40 år" och "Det lilla hår jag har, det ska få vara kvar" irriterar mer än charmar.

ÅSA JOHANSSON

Mer läsning

Annons