Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vandring genom ett författarskap

Annons

I förordet till Dikter i urval 1937-1961 ger Olle Svensson uttryck för ödmjukhet eller en gnutta bitterhet. Han skriver att hans diktböcker ju "på det hela taget fallit i glömska", samtidigt som "ganska unga poeter ger ut sådana urval".

Han tycker sig märka "med stor ängslan och pinsam tydlighet (...) förändring och förvandling i dikternas form - en benägenhet för kategoriska uttalanden och en patetisk attityd i den tidigare lyriken".

Nu slås man snarare av hur homogent författarskapet ter sig över tid - hur likartat tematik och symbolik framträder. Svensson behandlar årstiderna, fåglarna, diktarens villkor och uppgift, dödslängtan, blommor, träd och dialektiken mellan ljus och mörker, gryning och skymning.

Det är klassisk centrallyrik - han är aldrig språkrör för någon annan, aldrig för någon klass eller grupp. Detta, de nästan naiva metaforerna och ett enkelt, närmast vattenklart språk, gör honom särskilt under 60- och 70-talen älskad i breda läsarlager, men det är också det som gör att han knappast erövrar akademiers och kulturredaktioners gunst.

Författarskapet presenterades i går eftermiddag under en vandring genom Sunnansjö. Han skulle fyllt 100 år om han levat och i år ges 17 program om honom av Olle Svensson-kommittén.

Det är ett intresseväckande program som börjar vid hembygdsgården, går upp på den myrrika "Tallhea" och stannar till vid den bostad i Sunnansjö där Olle och hans Berna skulle bli bofasta.

Berit Selkman ger en god introduktion: bakgrund, bildningsgång, yrken, bostadsorter. Det hade varit spännande att höra mer om den kvinnliga textilhistoriker och mecenat som skickade Svensson 100 kronor i månaden under fem år.

Svensson, som ofta föredrog rim och meter, är just tack vare det lätt att tonsätta och Björn Hedén visar både bland tallstammarna och på gårdstunet vilken utmärkt trubadur han är.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons