Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Van Veeterens sista fall

Annons

Det har blivit tio böcker om våldsbrott i Maardam med omnejd. Händelserna i denna - den sista - bildar ram kring de övriga. De utspelas dels 1987, före bok nummer ett Det grovmaskiga nätet, dels 2002 efter bok nummer nio, Svalan, katten, rosen, döden, sedan Van Veeteren pensionerat sig själv från kriminalarbetet för att vara antikvitetsbokhandlare på heltid.

Livsmening ställs mot livsslentrian och kärleken får utgöra hela skillnaden i denna både varma och iskalla berättelse om ondska, skrupelfrihet, skuld och ömsinthet.

Van Veeteren själv går inte fri. En händelse i tonåren, då han genom att inte ingripa, ställde sig på ondskans sida och drev en jämnårig i döden, jagar honom. När pojken som var motor i hemskheterna sedan tog hans ungdomskärlek ifrån honom fick skuldkänslorna sällskap med hämndbegär.

1987 korsas deras vägar igen. Van Veeteren vet att denne man från hans uppväxts skräckkabinett mördat sin hustru för att få ut en svindlande försäkringssumma men går bet på att få honom fast.

Femton år rinner iväg och en sjabbig privatdeckare, som hade anknytning till fallet redan den gången i slutet på åttiotalet kommer plötsligt på gåtans lösning. För hans del innebär det ingalunda upprättelse, men det sätter polisen på spåret igen och drar en sista gång in Van Veeteren i mördarjakt. Medan den pågår får kommissarien förnyat tillfälle att grubbla över vilka motiv som egentligen driver honom, när han återigen försöker lösa det enda fall han någonsin tvingats ge upp.

Håkan Nesser drar in personer, platser och händelser från de tidigare Van Veeteren-böckerna i handlingen, dock på ett sådant sätt att Fallet G också kan läsas fristående.

Hans berättarteknik, som förefaller så sval, bränner likväl som en svetslåga. Hans vassa humor blixtrar oväntat till i en replik eller kommentar, som när han låter semantiska petimätrar fnissa, då de närvarande i en rättssal får veta att "för andra gången inom loppet av fyra år hade frun till den åtalade dött under mystiska omständigheter".

Pergolesis Stabat mater och Faurés Rekviem brusar runt Van Veeteren när han för sista gången är stjärna hos Nesser och hans privata helvete och himmel antyds precis så mycket att man inte glömmer bort att han är människa lika mycket som kommissarie.

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons