Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välskrivet om barndomen

Annons

LitteraturBland de allra vanligaste genrerna för amatörförfattande är barndomsskildringarna.

Inger Döhl i Vallerås, Malungs kommun, har tidigare givit ut Profetens barn (Eget förlag, 2001) om dem som följde Erik Jansson till Illinois för att grunda Bishop hill.

När hon nu skildrar sin egen barndom från födelsen 1945 och framåt har hon enligt de begränsningar hon själv lagt på sig, valt att oftast utelämna de tråkiga minnena.

Det är litet synd. Boken förlorar lite tyngd och sälta genom ett sådant förhållningssätt. När Döhl skriver om ett starkt barndomsminne, besöket hos en släkting på kronikerhemmet och stanken av "urin och allmän ålderdom", så bränner texten verkligen till.

Det finns också en viktig skildring av den lilla dalabyns gemenskap -självklar för dem på insidan, utestängande för "utsocknes".

Döhls text är rent språkligt välskriven. Den är en räcka i stort sett osorterade anekdoter.

Hon skildrar en annan tid, som bara ligger drygt 50 år bakom oss. Men barn i dag har ingen gammelfarfar som sjunger för dem ur Frithiofs saga av Tegnér.

Allra störst värde har Dölhs bok för barn av i dag, men jag misstänker att den främst kommer att läsas av dem som har mest igenkänning att hitta mellan pärmarna. Som minns smaken av norskt margarin på valtran och sensationen av att på ett vykort till en kamrat skriva "Vi har sett en neger!".

Döhl och hennes släkt tycks tidigt ha haft en känsla av att det är betydelsefullt att spara för eftervärlden. Dagböcker, kalendrar, anteckningar och bandspelare blir värdefulla källor.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons