Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Välkommen, Marcus Birro!

Annons

Marcus Birro kommer från Göteborg och växte upp mitt i staden. Han har alltid skrivit. Han minns en text från när han gick i fyran om en bomullstuss på ett fält som drömde om att bli en gul T-shirt och som sedan, när han blev det, upptäckte att det inte var så kul.

- På den tiden ville jag bara bli bäst i fotboll. Men visst förstod jag att jag hade någon sorts talang för att skriva när fröken läste upp mina texter i klassrummet.

Under pubertetstiden var Birro aldrig med när de andra 14-15-åringarna hånglade. Han skrev om det istället. Sedan satte han ihop dikterna till färdiga böcker, med omslag, citat och allt.

- Skrivandet var ett sätt att bli någon. Jag visade kompisarna vad jag gjort. Man låter väl löjlig när man talar om ett kall eller en drift. Men viljan att skriva är i alla fall större än jag själv.

Som 16-17-åring började Marcus och hans bror Peter läsa poesi från "öppen scen". 1991 framträdde de på Hultsfredsfestivalen. Året därpå på Dalarocken.

- Det här var fem-sex år innan någon hade hört talas om Poetry Slam. Litet pionjärer var vi allt, säger Marcus Birro.

En milstolpe för honom var när hans lärare i svenska under det sista gymnasieåret sade att han aldrig skulle bli någon författare; att han var för burdus som person och i sitt skrivande.

- Det var då jag bestämde mig. Det var klart att jag skulle bli författare. Året efter debuterade jag med diktsamlingen I den andra världen.

Birro kom ut på förlaget Tre böcker, men hade haft kontakter med Bonniers, Norstedts och W&W. Förläggaren Magnus Bergh på Bonniers uppmanade Birro att läsa de unga poeter som var aktuella då, för 15 år sedan.

- Vem fan läser dem idag? De har sjunkit in i glömskan. Jag läste Tranströmer, Ekelöf, Södergran och Dan Andersson. Det gör jag än idag. Varför skulle jag nöja mig med något annat?

Han håller med om att han har en romantisk syn på konstnären.

- Visst. Skrivandet är alltid viktigast i mitt liv, det går alltid först. På sätt och vis är jag det jag skrivit.

Sammanblandningen mellan liv och dikt har lett till bataljer med landets recensenter och kulturredaktörer. Birro anser att han motarbetas systematiskt, särskilt av de stora tidningarnas kulturredaktioner.

- Det har med min yrkesstolthet att göra. Precis som vilken elektriker eller busschaufför som helst vill jag få cred om jag gjort ett bra jobb. Jag har skrivit åtta böcker varav till exempel en diktsamling kommit i fem upplagor.

- Men jag recenseras över huvudtaget inte. Aftonbladet skyller på sina lektörer, att det är upp till dem att bestämma vad de vill recensera. Det är förstås skitsnack.

- Som tur är finns det en parallell litterär värld och en möjlighet att bygga sin publik underifrån. I Falun kom det 200 personer till min föreställning En kväll med Marcus Birro.

I höst kommer Birro ut med en ny diktsamling. Just nu bor han i Norrköping där han arbetar på SR P4 Östergötland där han är programledare på måndagsförmiddagarna och har ett eget program, Birro - motståndsrörelse mot fördumning, på torsdagseftermiddagarna.

- Radiomediet är bra. Jag har valt att arbeta väldigt textbaserat, nästan i krönikeform. Radio är ärligt och det går inte att vifta med ögonfransarna.

Att han nu blir recensent här på tidningen för debutanter och opublicerade skribenter betyder inte att han gör något för honom totalt nytt. 2000-2002 hade Birro det stående inslaget Poesi på minuten i programmet Frank i SR P3.

På måndagskvällarna läste unga människor upp sina dikter under en minut, sedan spelades en låt medan Birro formulerade ett omdöme. Inslaget fick enorm respons och 300000 lyssnare.

- Jag tror att det är många som skriver och funderar över vad de skrivit. Om det är bra. Och som vill gå vidare från att visa det för kompisarna till att visa det för någon som har koll på litteratur.

Så här tycker Birro en bra recensent ska göra och så här ska han försöka göra själv:

Skilj på person och verk. Det är verket som ska bedömas.

Ha ett öppet och icke "arbetsskadat" sinnelag.

Bort med dina egna preferenser. Det är vad skribenten försökt göra som ska bedömas.

- Jag kommer att vara välvillig i mina bedömingar. Det handlar om amatörer. Däremot kommer jag självklart att vara ärlig och helst också konstruktiv. De som skickar in texter behöver inte vara skraja för obegripliga sågningar. De kan känna förtroende för mig. Jag har inte gått någon högskola och jag har aldrig gått någon skrivarkurs. Jag är en av er!

Vad tycker då Birro

är bra litteratur?

- Sådant som är gjort med känsla, som inte tar omvägar, sådant som det finns ett stort, bultande hjärta bakom. Uppriktig litteratur som visar att den som skrivit det tänkt "antingen så gör jag det här eller så dör jag". Bukowski och Proust hade samma inställning fast de skrev så totalt olika.

- Litteratur handlar om att beröra folk. Jag avskyr tekniska analyser av böcker och författare som sitter och knåpar med avancerad komposition i sina böcker. Jag begriper inte Jonas Hassen Khemiris storhet, till exempel.

JENS RUNNBERG

BIRROS LITTERATURSIDA KOMMER ATT PUBLICERAS EN GÅNG I MÅNADEN. AMATÖRSKRIBENTER SOM VILL BLI UPPMÄRKSAMMADE KAN SKICKA SINA TEXTER TILL: JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons