Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Valborgskonsertens ram allt bättre

/
  • Mat och musik. De 320 konsertgästerna trakterades vid borden och kunde vända stolarna mot den vackert inramade scenen under musikinslagen.

Annons

Steg för steg har Magasinet utvecklats som kulturlokal. Jag minns 2005 års publik på 550 personer, som serverades enklare mat under Valborgskonserten, men som med fördel kunde behålla ytterkläderna på och som fick hålla till godo med en uppsättning bajamajor på gruset utanför.

I år var det en behaglig värme i Magasinet, maten hade tagit sjumilakliv i ambitionsnivå och det luktade fortfarande nybyggt inne på de vackra toaletterna.

Järnfackverket och ljusinsläppet genom de välvda, kyrklika fönstren ger salen karaktär. Akustiskt vinner upplevelsen på om det är så öppet som möjligt runt orkestern. Visuellt effektiva avskärmningar och tygstycken har ett hörbart pris.

Med en väsentligt mindre publik vid sittande bord kunde evenemanget arbeta med helheten. Levande, vårliga, mer stämningsskapande än explicita bilder projicerades på sex stora skärmar på sidorna. I taket föll tre väldiga vattenfall av optiskt ljus. Brahms festouvertyr ackompanjerades av ringande mobiltelefoner.

I mellanakten ramade Dalasinfoniettans kör och de ungefär 60 eleverna från Musikkonservatoriet in hela publiken från alla håll - Bjarte Engeset ledde de många sångarna i de oundvikliga vårsånger som kan ha varit konsertens höjdpunkt.

I höst tillträder Annica De Val som stämledare i flöjtstämman i Dalasinfoniettan. Hon presenterade sig i Nielsens flöjtkonsert, virtuost, befogat självsäkert och med en tilltalande lätthet, men också med drag av vekhet och undflyende.

Kommunikationen med publiken blir oändligt mycket bättre utan blicken ned i noterna, ja helst ska förstås solister vara så trygga i verket att de inte har något notställ framför sig alls. De Val hade notställ.

Från Sibelius Kareliasvit minns man Ing-Marie A Litsgårds engelska horn och förundras över hur muntert det tydligen var att kriga vid vid Käkisalmi slott. Engesets styrkor företedde ett välrepeterat och ofta återhållet uttryck.

Jag får bilder framför mig när jag hör Carmina Burana; delar ur verket har ofta kommit till användning i filmens värld. Förutom den massiva kvalitet en stor kör och en stor orkester kunde förmedla i verket minns jag särskilt den häpnadsväckande talang som trädde fram.

Barytonen Calle Lindén, blott 21 år, som studerat för hovsångerskan Anita Soldh, fick i höstas Joel Berglund-stipendiet på 40000 kronor av Stiftelsen Kungliga Teaterns solister.

Jag hörde honom i en elevkonsert i november när han sjöng Bella siccome un angelo ur Don Pasquale, och anade då en baryton som Karl-Magnus Fredrikssons i vardande.

Föraningen bekräftades starkt på valborgsmässoaftonen. Han har lusten, kraften, röstmärgen, personligheten, utstrålningen.

Lindén kommer att gå långt. Minns var ni läste det först!

Under Valborgskonserten nästa år slår sig Dalasinfoniettan samman med Värmlandsoperans sinfonietta och gör bland annat Beethovens nionde symfoni. Tanken är att ha en sångsolist från vardera Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Symfonins avslutningskör är ju EU-hymn, bevars.

JENS RUNNBERG

Fakta: Musik Klassiskt

VALBORGSKONSERT

Dalasinfoniettan

Dalasinfoniettans kör

Musikkonservatoriet

Dirigent: Bjarte Engeset

Annica de Val, flöjt

Calle Lindén, baryton, Elin Monie, sopran, Kent Asp, tenor

Musik av Orff, Sibelius, Nielsen, Brahms m fl

Publik: 320 (fullt)

Magasinet, Falun, 30/4

Mer läsning

Annons