Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Vägskäl" öppnar gränserna

Annons

Störst intresse tilldrar sig de internationellt verksamma utställarna. Tretton konstnärer har bjudits in i år.

Resultatet är ett smörgåsbord av genrer och uttryck. Det är brokigt och variationsrikt, men lite svårgripbart, eftersom man avstått från uttalat sammanhållande tema.

En av deltagarna, Vassiliki Falkehag, grekisk konstnär i Örebro, har tagit fasta på de gränsöverskridande ambitioner som ryms i "Vägskäl". Hon driver under fyra veckor en workshop, med hjälp av elever från Företagarnas folkhögskola. Under den tiden växer ett projekt fram i rummet, byggt på tankar om vårt förhållande till landskapet omkring oss och dess gränser och inhägnader.

På torsdagen var workshop-gruppen i färd med att täcka fönstren med färgad folie, som omvandlar dagsljuset. Landskapet utanför får en symbolisk fortsättning på golvet med hjälp av en älv av färgat papper och små glas med spirande tallplantor. Genom att göra skapandet till en utdragen process vill man locka fram nya sätt att se verkligheten. Om det sedan fungerat visar sig efterhand.

Japanen Fukiko Nakabayashi vill föra in en fläkt av ostasiatisk kultur i det europeiska. Hans tredimensionella blyertsteckningar på mjukt veckat papper är fängslande, oavsett om man hänger upp det på hans filosofiska resonemang om tiden och oändligheten eller ej.

Lika säregen och stillsam är Mirja Hämäläinen med sina sakrala små skåp med inåtvända madonnor. Clifford Jackson är den totala motsatsen. Han verkar i Stockholm, men i hans målningar befinner vi oss mitt i det amerikanska storstadslivets etniska flod.

Branimir Karanovic har fotograferat fantastiska balkanska höstackar. Inga konstruerade installationer skulle kunna bli mer fantasifulla än de här galna landmärkena. Humor finns också i Hans Darkes långsträckta taxar av drivved.

Per Andersons fantastiska litografier stannar särskilt länge i medvetandet. Inte minst självporträttet på veckat papper, som är ett optiskt förvandlingsnummer och blir till dödskalle när man byter synfält.

1998 genomfördes "Vägskäl" för första gången. Då i hög grad som en manifestation för kulturen i sargade forna Jugoslavien, där Jovica Marceta har rötter och omfattande kontaktnät.

Projektledarna Marceta och Dag Franzén och kulturintendent Kersti Jobs-Björklöf talar skämtsamt om ett femårsjubileum.

Men att ro projekten iland är varje år en prestation. Egentligen är Leksands kommun för liten för ambitionerna, men positivt intresse från kommun, sponsrande näringsliv, idealister och ihärdigt bidragssökande projektledare gör "Vägskäl" möjligt.

- Det känns som om vi brutit igenom vallen i försöken att öppna gränserna mot världen och den mångfaldiga nutidskonsten, säger Jovica Marceta, som är drivande kraft bakom "Vägskäl".

Han är också glad över att projektet i Leksand inte bara fört in intryck utifrån, utan även skapat kontaktnät för dalakonsten utanför landet.

Marceta har hunnit berätta om "Vägskäl" i både Montenegros och Serbiens tv. Dag Franzén fick också möjlighet att visa sin utställning "Modus Vivendi" under kulturdagarna där nere förra året, då kulturfolk på Balkan bjöd in kollegor från flera länder.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons