Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad vi tror oss se

Annons

De fyra gick samtidigt på konsthögskolan Valand i Göteborg, men brukar inte ställa ut tillsammans. Ändå upplever man tydligt ett gemensamt tilltal hos dem.

En av dem, Peter Ojstersek, möter vi målad i storformat på väggen.

Där vilar han i lyssnande position, samtidigt som videoburken framför honom på golvet om och om igen spelar upp en scen med ett bortfarande tåg, följt av en hunds ilskna skällande. Vad tänker mannen på bilden? Vad upplever han? Ganska omgående befinner vi oss i en position där vår egen reaktion är en del av konstverket.

Mycket i utställningen handlar om just detta - hur vi varseblir omgivningen och hur vi med våra sinnen skapar oss inre bilder där verklighet och fantasi blandas.

Det neuropsykologiska temat sysselsätter i hög grad dagens unga konst och den här utställningen känns befryndad med Berlinkonstnärerna Basch och Baumerts utställning i Rättviks konsthall i juni.

Att Ojstersek stor del av året hämtar sina intryck i Berlins vitala konstvärld är nog ingen slump.

Med den vetenskapliga forskningens vetgiriga perspektiv pejlar nutidskonsten naturen. Det är inte längre kroppen som hölje som tilldrar sig huvudintresset, nu är det insidans mysterier som dominerar.

Men uttrycken är mångtydiga, som Antonio Sognasoldis målningar.

I fyra motiv skildras ett förlopp: grenverk, rötter, på väg mot upplösning. Mönstret breder ut sig som ett komplicerat socialt nätverk. Eller som hjärnans system av ömtåliga nervtrådar, ganglier.

Också Pelle Perlefelts måleri är fullt av anspelningar. Former med biologisk anknytning, abstrakta färgkonstruktioner som lika gärna kan ses som perfekt avgränsade vaxkakor eller DNA-mönster. Samtidigt är hängningen av bilderna en konstnärlig helhet, hyperestetiskt balanserat, i färgernas förhållningssätt till varandra, i tyngd, ljus, värme och kyla.

Ett brunrött flöde bildar mönster i Thomas Zornats målningar. Men dropparna rinner inte fritt utan är styrda av penseln så att det bildas balanserade rum ihop med det underliggande spröda gallerverket av färg.

Mitt i bildseriens yteffekt bryter en kamoflagemålad bild av. Och därmed förändras vår upplevelse. Styr det i oroande riktning, mot blod och krig.

Den målade bilden kan få oss att se med nya ögon.

Ta bara Peter Ojsterseks pyttesmå akvareller.

Motiven är vardagliga intill banalitet - en parasoll på en balkong, en kvinna vid en bankomat - men översatt till måleri uppfattar ögat det lite högtidligt, nästan som gamla holländska köksinteriörer.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons