Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad är Pers Anna mot Darin?

/

Annons

"Självklart vet vi det", tänker operanördarna. Men nu talar jag till er andra som har missat det eftersom det helt enkelt inte finns någon som har berättat det för er.

Dessutom är det inte precis en nyhet som har vrålats ut i etern heller eftersom det där inte finns plats för nyheter av sådant trivialt slag. Låt oss istället där upplysa folk om hur det gick till när Bert Karlsson rasade mot Tobbe Trollkarl!

I kvällspressen, eller i andra "folkligt" lockande media, råder det istället en allvarlig masspsykos kring Idol-Markus, Marie Serneholt, eller andra "one-hit-wonders" som uppmärksammas för allt annat än sin musik.

Men vadå, självklart säljer nakenchocker och snyggingar mer än svensk operakonst. Det förstår väl jag också. Eller "förstår" är ju fel ord. För det gör jag inte. Men jag har insett och förlikat mig med att det är så det fungerar.

Någonstans vägrar jag acceptera det eftersom jag vet hur hårt man måste jobba år efter år för att lyckas bli en lysande stjärna på den internationella operahimlen. Då förtjänar man mer cred än våra operasångare får på hemmaplan.

Men "operadivorna", hur stora framgångar de än må ha, krälar uppenbarligen bland det lägst stående stoffet i det svenska populärkulturella medieklimatets hierarki. Svenska operasångare är vrålheta på den internationella operahimlen och förtjänar att vara det också i Sverige!

Speciellt sopraner kanske är Sveriges mest lyckade och respekterade musikexport. Överallt syns de - på Met, La Scala, i Bayreuth och på Welsh National Opera. Anne Sofie von Otter, Erika Sunnegårdh, Kerstin Avemo, Katarina Dalayman, Miah Persson, Malena Ernman, Annalena Persson, Katarina Karnéus är fullbokade flera år framöver.

I Nina Stemme har Sverige en Isolde som kan ta över Birgit Nilssons mantel som den största wagnersopranen i sin tid. I denna samling världssångare kan man inte utesluta Dalarnas representanter, sopranen Hillevi Martinpelto och alten Pers Anna Larsson.

De förtjänar alla en stund i spotlighten. Larsson var nyligen nominerad till en Grammy i USA för inspelningen av Strauss Daphne. Men det förstås. Vad är väl det att bry sig om när vi har den svenska Grammis-galan? Visst, det finns väl en genre där som kallas "klassiskt"?

Den vinnaren brukar man visa under vinjetten "tidigare vinnare under kvällen", i eftertexterna som rullar över tv-rutan samtidigt som Darin sjunger och dansar ännu en gång i ett konfettiregn med famnen full av tulpaner.

Nej. Mer cred till svenska operasångare. Mer Mattei åt folket.

Mer läsning

Annons