Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Utvalda bitar från 2001-tårtan

Annons

"Would you tell me, please, which way I ought to go from here?"

"That depends a good deal on where you want to get to", said the Cat.

"I don't much care where..." said Alice.

Lewis Carroll, Alice in Wonderland

Den galna hjärterdrottningen och hennes tvådimensionella pappkartongskung härskade i Underlandet år 2001, med allt vad det innebar av farsartade rättegångar och blodtörstiga skrik om halshuggningar.

Det var inte utan att man ibland undrade om Chesirekattens breda flin för evigt var på väg att blekna bort ur den gemensamma dröm vi alla delar.

Men katter har nio liv.

Och i det lilla vardagliga livet fanns det faktiskt relativt gott om surrealistiska och tokroliga tebjudningar att glädjas åt under året som gick.

Alice var till exempel här i Dalarna och hälsade på.

Alice Cooper alltså. Skräckrockaren vars attityd och attribut antyder att han hade passat in finfint bland alla knäppgökarna i Underlandet.

Och ett år då tvättbjörnssminkade rocklegender intar Lugnet är givetvis inte ett helt bortkastat år.

Snart vankas det melodifestivalsåpa på Lugnet och det blir säkert också en bisarr och skojig show.

Det saknades naturligtvis inte mörka moln på Dalarnas musikhimmel år 2001.

Dalasinfoniettan beströks med stopp och väx, och chefen Peter Waldemarsson hoppade av.

Musik vid Siljan bantade sin kostym, vilket bland annat innebar att löftet om en långsiktig satsning på ungdomsprojektet d-fest gick upp i rök.

Människorna stannade hemma de första dagarna och folkmusikfestivalen i Falun gick med förlust... igen.

Björn Skifs släppte ett nytt soloalbum, det första på tretton år, och även om det inte sög riktigt fett så var det inte precis något mästerverk heller.

Men Kalle Moraeus for till Köttsjön och spelade in en grym liveplatta tillsammans med kompisen Bengan Jansson.

Och han och Orsa spelmän hjälpte Benny Andersson att skapa förtjusande cirkus-folkmusik-zigenar-dansbane-pop på ett storsäljande rövaralbum i absolut toppklass.

Och artister som Mirta Gonzáles, Peps Persson och Lisa Rydberg bjöd på magiska FFF-ögonblick.

Och i våras tokspelade Silverbullit och Pusjkins på ett drogfritt Valborgsdisco i Hedemora.

Och människorna som arrangerade Peace & Love-festivalen lyckades i vanlig ordning sätta ihop ett sylvasst spelschema. Inom loppet av två ynka små dagar spelade band som The Sounds, Bad Cash Quartet, Loosegoats, Dynamo Chapel, Thee Ultra Bimbos, Hell on Wheels, Sator och Backyard babies i Borlänge. För att bara nämna några.

Det är nästan sjukt bra. Mycket imponerande.

Mycket imponerande var också Fattaru, som gjorde monsterhiphop i både Borlänge och Falun.

Och även om Hammerfall kanske inte var det bästa som någonsin drabbat Rättvik så var deras galopperande hoppborgs-power metal i alla fall kul och underhållande så det räckte.

Kroghall var över huvud taget en positiv upplevelse artistmässigt, med grupper som K-pist och Bigelf samt en förträfflig demoscen.

Extra glädjande år 2001 var att det fanns ett gäng dalaband som imponerade rejält. I första hand tänker jag i ärlighetens namn främst på en grupp, nämligen Mando Diao, men band som Voyager, Sonnets, Filled och Cryonic Temple förtjänar också att nämnas.

Och Sabaton, för att de var unga, roliga och fräna. Och Sugarplum Fairy, för att de var unga, vackra och passionerade.

Puh... spalten är redan på väg att ta slut, och jag har inte ens hunnit nämna något om Hultsfred, eller Emmaboda, eller alla de fantastiska skivorna som kom 2001, eller om hur Roskildefestivalen hittade tillbaka till glädjen och medmänskligheten igen.

Ett alldeles nytt och färskt år står för dörren.

Hoppas världen hittar tillbaka till glädjen och medmänskligheten år 2002. Hoppas att hjärter drottning tvingas abdikera.

"Off with her head!" säger jag.

Och önskar Er alla ett synnerligen gott nytt år!

Mer läsning

Annons