Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

USA-kritiken skärps Göran Rosenberg gillar inte moral på export

Annons

Det har gått tretton år sedan Göran Rosenbergs bok om Amerika, Friare kan ingen vara, kom ut. Nu kommer den igen med ett nyskrivet förord och två nya avslutande kapitel. Tidens tand har inte naggat ens minsta lilla bit ur hans storartade översikt och analys av drivkrafterna bakom skeendena från amerikanska revolutionen och framåt. Till den bok, som kallats nittiotalets viktigaste, fogar han nu händelserna åren före och efter 11 september 2001, som fått världen att hävda att Amerika intagit en ny attityd.

Rosenberg är av en annan uppfattning. Han ser inte den 11 september "som det slutliga genombrottet för en ny vision av Amerika utan som den dramatiska slutpunkten för en redan gammal och förbrukad", nämligen den om Amerikas ansvar att sprida sin moral i världen. Men den "moraliska självrättfärdighet och nationella självtillräcklighet", som han anser Bush och hans administration gett uttryck för i ord och handling, är enligt honom sådan att den sätter stopp för Amerikas möjlighet att klara dagens globala utmaningar.

Den som tidigare läst Friare kan ingen vara vet med vilken lysande skärpa och ingående kunskap Rosenberg behandlar och kommenterar idéerna bakom gårdagens och dagens Amerika.

En fingerad dialog mellan Thomas Jefferson och Ronald Reagan hör till bokens höjdpunkter. Där klagar Reagan över den kritik Jefferson riktar mot honom och säger: "Men våra ord är ju nästan exakt desamma." Han får svaret: "Ja, och just därför piskar Edra ord mitt samvete, ty det Ni i dag säljer som jeffersonskt självstyre är i själva verket en ordning som sänder den svage, maktlöse och okunnige ut i djungeln. Att följa djungelns lag. Eller förgås."

I sina tillägg till boken räknar Rosenberg upp vad som hänt i USA sedan 1991, då den först publicerades:

En president har ställts inför riksrätt. Högsta domstolen har avgjort ett presidentval. Internationella fördrag och förpliktelser har åsidosatts. Amerika angreps den 11 september 2001 för första gången sedan 1814 mitt i kärnan av nationen. Ett nytt departement för "hemlandets säkerhet" har inrättats. På dess hemsida anges 47 000 tänkta terrormål. Krig har förklarats mot terrorismen. Irak har ockuperats och Bush har formulerat doktrinen "den som inte är med oss är emot oss".

Rädslan, tron och hoppet heter ett av bokens två nyskrivna kapitel. Där betonar Rosenberg hur rädslans imperium och trons går omlott och hur fundamentalistiska tv-förkunnare som Jerry Falwell skymtar vid Bushs rockskört och blåser på i kampen mellan gott och ont, Gud och satan. Med emfas hävdar han också detta: Européer förstår inte "djupet och vidden av den amerikanska rädslan".

Drivkraften framför andra i Nya världen - Den amerikanska drömmen - vacklar enligt Rosenberg. Hårt arbete utan genvägar leder inte längre till rikedom och framgång.

Han avläser amerikanarnas avsteg från tron på denna dröm bland annat i de tusentals enarmade banditer som i dag ger de fattiga sitt hopp. De blinkar överallt. Mississippi blir exempel. På tio år har spelautomaterna blivit delstatens viktigaste inkomstkälla och omsätter 250 miljoner dollar per månad. Det är nästan två miljarder kronor.

Drömmen att kunna äntra medelklassen, den enda klass som räknas i Amerika har, säger han, kunnat hållas levande därför att amerikanska arbetsmarknaden varken varit gränslös eller oreglerad.

Så är det inte längre. Världen tränger på. I stället för att försiggå i verkligheten utspelas nu därför Den amerikanska drömmen som dokusåpor inför tv-publik.

Rosenbergs sammanfattning är bister: Amerika, vars innevånare alltid haft på känn att deras land är utvalt men också hotat och ensamt, står kanske, säger han, "bokstavligen vid... frihetens gräns."

Skälen han pekar på är många. Ett är att Bush genom Irakkriget gjort praktisk handling av den amerikanska retoriska idén om att man har ansvar för att moraliskt missionera i världen.

Rosenberg visar stor respekt för sådana enskilda händelser. Den respekten omfattar inte bara "tillfälligheternas roll i människans historia" utan också "idéernas och föreställningens makt över människan".

INGER DAHLMAN

Mer läsning

Annons