Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ung pianist tog för sig

Annons

MusikAtt det rör sig om en ung asiatisk pianist brukar i sig vara en indikation på kvalitet. Att Asuka Nakamura dessutom kommit att konsertera internationellt och studerar för Staffan Scheja är närmast ett löfte.

Det är ett löfte Nakamura uppfyller med lätthet i verken ur Ravels Miroirs, som det komplicerade och Debussy-färgade Noctuelles.

Hon målar med tunga, expressiva penseldrag i Gycklarens morgonsång och fångar därvid fint det första avsnittets burleska kvalitet. Musikförståelsen hon visar i Klockornas dal är mästerlig.

Stora förväntningar är förstås knutna till Beethovens Appassionata- ett av hans absolut mest välkända pianoverk. Det här 202 år gamla musikstycket är fullt av liv och infall-och att sitta fyra meter från en pianist som öppnat flygellocket och spelar så kraftfullt att det fladdrar i mina byxben är i sig en katharsis.

För förutom utlevelsen finns hos Nakamura stor dynamisk variation och en påtaglig omsorgsfullhet som åtminstone jag förknippar med flera stora japanska pianister. Det gör att hennes spel hela tiden blir klart, intressant och lätt att läsa av med avseende på vad hennes idé för framförandet går ut på.

Det är förstås så här Appassionatan ska göras. Med lejonklon framme! Nakamura närmar sig titanen Beethoven med en hel del respektlöshet, konstnärlig frimodighet och pianistiskt mod.

I förstasatsen gör hon en grov och en mindre grov felspelning. Någon löpning är en aning trasslig, men det ändrar inte intrycket av en lovande och engagerad, nästan eldig, ung pianist.

Som nästan är för blyg för att stå kvar och ta emot applåderna.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons