Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underworld bytte pop mot dansgolv

Annons

För 22 år sedan träffades Rick Smith och Karl Hyde för första gången. Den musikaliska kemin var omedelbar och intensiv - för Karl Hyde kändes det nästan som att bli kär.

- När jag träffade Rick så insåg jag att det var något väldigt speciellt med honom, på samma sätt som när jag första gången träffade min fru. Jag kan inte säga vad det är, men jag bara visste att vi skulle vara tillsammans.

Karl Hyde är bandets sångare och besöker Sverige för att göra intervjuer. Hans kollega håller sig hemma i London bland samplers, trummaskiner och synthar.

Under det tidiga 80-talet spelade de tillsammans i det hyfsat framgångsrika popbandet Freur, men Rick Smith tröttnade och hoppade av när bandet turnerade i USA. Han ville göra musik för klubbarna.

Tillsammans med tonårige dj-n Darren Emerson skapade han grooves och programmeringar, medan Karl Hyde stod för texter och sång. Det definitiva genombrottet kom 1993 med skivan "Dubnobasswithmyheadman", ett album som gav dansmusiken en bredare publik.

För Underworld innebar dansmusiken en chans att komma undan skivbolagens pengahets och kompromisskrav. Första singeln "Mother earth" sålde duon ur bakluckan på en bil till Londons dj-affärer. De engelska skivvändarna lyssnade i butiken och köpte skivan. Framgången styrdes av klubbpublikens smak - inte skivbolagens marknadsföringsbudget.

- Helt plötsligt blev allt mycket enklare. Med dansmusik var man inte beroende av listor eller medieexponering. Det handlade om att kunna göra skivor och ha tillgång till dansgolven.

Framför allt slapp de det tröttsamma turnélivet. Som dansartist kan man fortfarande möta publiken - men utan roddare, lastbilar och krånglande teknik. Ett rockband kan aldrig uppleva sin egen spelning på samma sätt som publiken.

- Det var otroligt, vi kunde stå i vår egen publik och uppleva vad det innebar att vara en del av publiken. Det hade vi aldrig känt. Folk dansade och de dansade till vår musik! Vi som bara hade skrivit musik som folk drev med för det var så dålig pop.

Sedan några år tillbaka samarbetar de med skivbolaget JBO Records, men håller sig borta från de stora bolagen. Risken att de skulle tvingas anpassa sig är för stor. I stället har de försörjt sig genom "vanliga jobb" och gjort musik till reklamfilmer. Underworld ingår i kretsen kring reklambyrån Tomato, och Karl Hyde tycker att samarbetet med byrån bara är ännu ett sätt att få uttrycka sig kreativt.

- Att vi gjorde musik till reklam innebar att vi kunde få mat på bordet och betala hyran, utan att kompromissa med vår egen musik. Jag är stolt över allt vi gjort till Tomato. Vi insåg tidigt att vi tjänade mer pengar än skivbolagen kunde erbjuda oss, så varför skaffa skivkontrakt?

Nya studioskivan är den sjätte i raden och heter "A hundred days off", en citat från medlemmarnas familjeverklighet. Rick Smith körde sina barn till skolan när de frågade om de inte kunde få ledigt en dag, "eller kanske hundra dagar?". Och musiken känns lite som en långledighet, en permission med luftiga beats och solstänkta melodislingor, men med klubbmusikens hypnotiska intensitet. Karl Hyde kallar den en "lycklig" skiva, en reflektion av att bandmedlemmarna till sist har funnit något slags livslugn.

Karl Hyde är medelålders men inte mätt. Samarbetet med Rick Smith inspirerar fortfarande. Men främst beror skaparhungern på den nya generationens artister.

- Det är viktigt att unga artister ger oss fingret och säger "det där kan vi göra bättre". Jag skulle kunna säga "jag är 45, jag har gjort mitt, jag har förtjänat lite vila". Så fan att jag har. Det är ens ansvar som artist att fortsätta utvecklas. (PM)

KARIN SVENSSON

Mer läsning

Annons