Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underlivsskämt i tröttande fars

/
  • Under bältet. Komiken sjangserade till underlivshumor och fjantiga dialekter i 4:e teaterns gästspel på Dalateatern på fredagslunchen-

Annons

Få spader på en arbetsplats nära dig är en skildring av ett antal excentriska karaktärer på en vagt beskriven arbetsplats någonstans i Sverige. Samtliga (tiotalet) roller spelas av de tre medlemmarna i teatergruppen och det är de snabba och skickliga karaktärsbytena som är den stora behållningen.

Handlingen var löst sammanhållen och skämten på buskisnivå.

Efter den slöa och svårbegripliga början med en slags introduktionsdans lossnar det något och några halvroliga scener spelas upp. Alla karaktärer lider av inbillningssjuka, som leder till förväxlingar och missförstånd.

En ny tjej dyker upp på jobbet, som antyds vara en restaurang eller ett hotell, och får höra det senaste skvallret i olika tappningar. Bland annat finns det en kvinna som tror sig vara en stjärnartist och plågar alla med sina uppträdanden.

En annan karaktär jag minns är den supereffektiva kvinnan som gör allt och inget samtidigt medan hon pliktskyldigt kramar sitt barn och slöligger med sin man. Ganska underhållande kommentarer till dagens stressamhälle som går hem - trots att man hört dem förut.

En rolig scen är när den stundande firmafesten diskuteras under ett personalmöte, vilket spårar ur i pajkastning av den falsksjungande kollegan.

Vissa regler har satts upp för hur man ska bete sig under mötena: Personalen ska vara öppen för det okända, våga vara tyst, lyssna på andra och vara lyhörd.

Som på många andra arbetsplatser misslyckas arbetsgruppen totalt med att efterleva dessa regler varpå chefen vrålar "Nu jävlar håller du käft och välkomnar det okända!"

Bilden av arbetslivet i den här pjäsen är den av drömmande människor med en önskan att vara någon annanstans. En dålig arbetsledning och interna maktkamper gör att alla slutligen "får spader" på varandra och på sig själva.

Igenkänningsmomenten hade varit fler om gänget hade hållit tillbaka på krutet. Det var stora gester, höga röster och stirrande blickar så att publiken skulle förstå när den skulle skratta.

Karaktärer med överdrivna dialekter i kombination med underlivshumor gjorde att det måste ha luktat cirkus och folkpark ända ut på Teatergatan. Jag kände mig mätt på både soppan och pjäsen efter en lång timme.

PERNILLA OHLIN

Mer läsning

Annons