Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Underhållande när hornprydd

Annons

Med i spelet finns en läskig ryss, den gamle kvinnotjusaren Grigorij Rasputin, som via mystiska vägar återfötts trots att han sköts, hängdes, dränktes, slogs ihjäl och kastrerades redan 1919.

Som om inte det vore nog så föds en liten röd demon till världen via en astralport från den sjunde kaosgudens helvete.

Han döps till Hellboy.

Han har horn i pannan och en hand av sten.

Han gillar choklad och kattungar.

Han står på människornas sida i kampen mot ondskan.

Han är kär i en flicka som fattar eld ibland, och slavar i hemlighet som agent med rätt att bli nedslajmad av spökmonster.

Och så flyttar ännu en skojig amerikansk tecknad seriehjälte in på vita duken i ett äventyr som visserligen är ganska rörigt och slaknar i tempo mellan varven, men som också är fyllt av godhjärtad humor, spänstig action, intressanta karaktärer, välgjorda specialeffekter och fyndiga filmiska lösningar.

Ron Perlmans robusta haka har vi tidigare med glädje tagit del av i filmer som Rosens namn och Alien - återkomsten. Han klarar galant steget från biroll till huvudroll och spelar sin Hellboy med kraft, värme och stort hjärta.

John Hurt ser också ut att trivas finfint i sin roll som åldrande fadersgestalt och bjuder på en lustfylld insats i nivå med den de båda X-menkombattanterna Sir Ian McKellen och Patrick Stewart bjudit på i sina serietidningsfilmer.

Inga direkta jämförelser mellan de båda serieäventyren i övrigt. Där X-men bottnar i ett socialt patos från 60-talet spretar Hellboy ut likt en av Jackson Pollocks färgglada abstraktioner i olja.

Här bubblar referenser till allt mellan rysk revolution, djävulsdyrkan, monsterfilm och gammal science fiction hejvilt i en smått surrealistisk berättarteknisk häxkittel.

Hellboy rör sig hela tiden innanför den uppspända målardukens välbekanta ram, men med spänstiga steg och friska perspektiv på kära, nötta gamla teman som kärlek, hjältemod, fäders betydelse och den eviga kampen mellan gott och ont.

Regissören Guillermo del Toro visade för några år sedan vad han kan med spanska rysaren Devil's backbone. Blade II gör vi kanske bäst i att försöka glömma, men del Toro hade i alla fall koll på specialeffekterna.

Det har han här också.

Hellboy är dessutom en ganska underhållande serietidningsfilm.

Inte riktigt lika tajt som X-menfilmerna, men väldigt mycket vassare än en rulle som Spawn.

Fortsättning följer 2006. Inte mig emot.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons