Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tweepop - bäst i lagom mängd

Annons

Förra årets stora attraktion på Emmabodafestivalen var en halvmullig man med urblekt t-shirt och all musik förinspelad på ständigt krånglande cd-skivor.

Han kallar sig Nixon och han glömmer jämt och ständigt sina egna texter. Där på Emmaboda verkade det inte göra så mycket, kanske tyckte publiken att det var en del av hans charm. (För charmad blev den, även om det var rejält nog med att påpeka att Nixons spelning på Bennofestivalen ett tag tidigare hade varit bättre.)

Denna Bennovurmande del av publiken tillhör den typ av människor som gärna kallar sig själva för twee. De är lätta att känna igen.

När det är dags för sommar och festivaler lånar de sina småsyskons Bamse-t-shirts och plockar fram sina gamla skolryggsäckar ur förrådet och fyller dem med hallonsaft och Pez.

När det är vinter och kallt är de svårare att upptäcka. Då tillbringar de all tid inomhus, där de poppar popcorn i väntan på nästa skivleverans.

Kanske skulle jag helt ha glömt bort deras existens om det inte vore för ett fanzine som kom med posten. Cheerio stod det glatt på framsidan.

Cheerio är rejält mycket twee. Det ultimata beviset är baksidesbilden: de har tagit gamla nakna plastdockor, lagt dem i handfatet och fotograferat dravlet. Just detta, ivrandet inför allt som hör barndomen till, är en av de få saker som jag verkligen har lyckats härleda till tweepopen.

Ett annat stort irritationsmoment är att det verkar vara helt omöjligt att veta vad som är twee. Förvirringen är stor. När jag ringde Erika, som är rejält nere på tweepopbottnen, visade det sig att inte heller hon kunde reda ut begreppen eller komma med något säkert svar. Hon tipsade dock om Internet.

Det är tydligt att twee.net är platsen där det som händer inom twee verkar hända. Även om gränserna mellan anorakpop, indie, twee och C-68-soundet också där verkar vara irriterande flytande.

Jag får göra min egen definition av twee, min alldeles egna popnördens guide i galaxen. En sak är klar, det är pop vi pratar om.

Sockersötpop. Och jag vågar inte nämna några band vid namn, det kan så lätt bli fel, men några ledtrådar kan du få.

Både när det gäller själva musiken och människorna runt omkring verkar det vara en rejäl portion med punkens doityourself-budskap som lever kvar inom tweepopen. Cheerio har använt den välbeprövade klipp-och-klistra-metoden. Banden själva använder det som finns i instrumentväg och spelar gärna i under så primitiva förhållanden som möjligt.

Orden, lyriken, texterna spelar en central roll. Pojke, flicka, sommar och blomma är nyckelord du bör lägga på minnet. Det är bubbelgumskärlek rakt igenom. Om ordet sakna skulle dyka upp så nämns det alltid i någon form av positivt solsken. Även om man saknar precis allt och alla, kan man lugnt fortsätta att dricka sin hallonsaft.

Tweepop är charmerande i lagom mängd, men i för stora doser kan den vara rejält fördummande. Så när du inte kan hitta en enda sång i din skivsamling som inte handlar om sommar, då är det dags att du aktar dig.

JESSICA DALMAN

Mer läsning

Annons