Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Två övertygande timmar i biostolen

Annons

Film| dramakomedi

Good Bye, Lenin!

Regi: Wolfgang Becker

I rollerna: Daniel Brühl, Katrin Sass, Chulpan Khamatova, Maria Simon m fl

Alla minns vi nog nyhetssändningarna från Berlinmurens fall för snart 15 år sedan. Här kommer en annorlunda uppfräschning av minnesbilderna, en välspelad tysk dramakomedi om dess konsekvenser för den lilla människan mitt i tumultet.

Talangfulle skådespelaren Daniel Brühl spelar Alex, en ung man mitt i händelsernas Berlin 1989. Under samma turbulenta period som Östtysklands politik tvingas in i sitt slutskede, faller Alex mamma, DDR-förkämpen Christiane, i koma.

När hon vaknar upp åtta månader senare, gör hon det ovetande om den politiska omställning som drabbat världen utanför hennes fönster.

Muren har fallit och det DDR hon fortfarande tror existerar har i verkligheten nått sitt slut.

Som om inte det vore nog är hennes hälsotillstånd fortfarande kritiskt. Hon är sängliggande med svagt hjärta, vilket medför att även den minsta chock skulle kunna vara dödlig.

I en omfattande kureringsaktion med den uppoffrande sonen Alex i spetsen tvingas de närmaste göra allt för att skydda Christiane från att upptäcka tecknen på Berlins förvandling, eftersom det kan komma att uppröra henne.

Lättare sagt än gjort, kan man tycka, när kapitalismens flaggskepp Coca-Cola smäller upp gigantiska reklamskynken på de intilliggande höghusen, och Ikea och parabol-tv blivit vardagsmat för östberlinare.

Det är ett ömsom roligt, ömsom tragiskt öde som skildras i Good Bye, Lenin!. En känslomässig berg-och-dalbana för oss tittare, då man i den ena stunden tillåts skratta åt absurditeten i Alex kluriga vardagslösningar, och vid andra tillfällen trycks ned till botten av fåtöljen av de sorgliga undertonerna.

Skådespelarna är välspelande och engagerar. Särskilt övertygande är Katrin Sass som den vilseledda och nyfikna modern. Det spännande med filmen är att den känns fräsch och oförutsägbar från första minuten till den sista. Den har en gnista som många filmer saknar.

Med sin duktiga skådespelaruppsättning och sin underhållande, snillrika handling är den knappast det sämsta sättet att tillbringa två timmar på.

ANNELIE HELLSTEN

Mer läsning

Annons