Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Två och trekvarts år"

Annons

Tro mej, jag har skrivit egna - så var det sagt och vi slipper den insändardebatten.

Jag menar så här: "Du finns i mina drömmar..." hä-hä, töntigt!

"Tusen och en natt" - ja, vad då gammal sagobok?

Men "Du finns i mina drömmar, tusen och en natt" - ja, jädrar, vilken genial text!

Sedan får man förstås inte tänka på vad schlagertexter egentligen säger, för då är det kört. "Tusen och en natt" slutar... "ska jag älska dej i tusen och en natt." Två och trekvarts år, är det något att bygga en framtid på det?

Annars har schlagertexterna närmat sig hårdrockens texter såtillvida att refrängen gärna ska vara en enda rad som upprepas åtta gånger per vers för att i sista omgången upprepas tills killarna i inspelningsstudion tycker att det är dags att tona ut.

Upprepning av ett ord man hoppas ska fastna är också populärt: "Avundsjuk" för att inte tala om den största av dem alla "Waterloo", som inte bara än en gång genom fel uttal visade på ABBA-grabbarnas torftiga engelska och fick engelsmän att garva om vattenklosetter, utan också blev ett ord som hela Europa sjöng med fel uttal och allt.

Det fanns en tid när schlagertexter enbart skrevs av textförfattare: Bosse Rehnberg, Britt Lindeborg, Peter Himmelstrand, Lasse Berghagen, Bo Carlgren, ja, även Stikkan Andersson, som emellertid i likhet med den i dag förslösade begåvningen "Pling" Forsman gradvis förföll till massproduktion för pengarna.

Pengarna, ja. Det är de som har styrt utvecklingen. När dansbandsmusikerna upptäckte att varje såld skiva gav si och så mycket till textförfattarna, var det kört för proffsen. Dansbanden tog över författandet.

På ett sätt var det ju kul för dem, för då fick de ju vara med på skivorna också, där ofta andra musiker spelar.

Dessutom gällde åtminstone på dansgalorna att det var melodierna och de snyftande syntsaxarna som gjorde tryckarstämningen, orden lyssnade ingen på.

För säkerhets skull kan påpekas att det finns textförfattare värda namnet i dag också: Niklas Strömstedt, Mauro Scocco och andra. I princip de som håller sig på minst en dagsresas avstånd från melodifestivalerna.

I dagens melodifestivaler är endast i yttersta undantagsfall en text sådan att den skulle kunna läsas utan musik utan att åhöraren bryter ihop av skratt.

Jag menar "Beatles gav oss sin musik..." Nähä? GJORDE dom?

"När vi möttes mellan Dover-Calais..." - i våtdräkt, hoppas man, det här var före tunneln.

Och hur många blå kaprifoler finns det i schlagervärlden?

Där blev Nils Ferlin postumt grundligt bönhörd när han - som redan hade använt fiol och viol - sökte ett rimord på sol.

Melodifestivalens melodier och texter har ett snävt tilltaget bäst före-datum, något som de gudskelov har gemensamt med exekutörerna.

Allt glöms fort, och det lever kvällspressens nöjesgiganter på när de varje år ska sälja lösnummer på en pseudohändelse som pumpas upp till "11-septemberdignitet".

Jag har pumpat själv, som tv-kommentator, så jag vet och rodnar än i dag.

Ha en fin kväll på Lugnet! Ni ska som vanligt få höra wannabetexter framföras till wannabemelodier av wannabeartister, och ni bör vara tacksamma för att det är så. Tänk om någon text, melodi eller artist skulle hänga sig kvar i våra hjärtan. Huga!

ÅKE STRÖMMER

Mer läsning

Annons