Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV4-programmet räddade hans liv

/
  • Robban Wickström får inte avslöja några vitkminskningsresultat i bild. Den som vill se mer än en nästipp får ge sig till tåls. Eller ta en omväg förbi Dalarnas museum där han jobbar.
  • Robban när programmet inleddes i TV4.

Han vägde 175 kilo och trodde att han bara hade några år kvar att leva. Men så dök kärleken Cathrine upp och längtan efter barn blev stark. För Bling berättar Robban Wickström om hur Biggest loser blev den stora vändningen.
– Det räddade mitt liv.

Annons

I veckan drog Biggest loser i gång i TV4 och en av de tävlande är Robban Wickström från Grycksbo. Vi träffar honom på jobbet på Dalarnas museum. Han är nästan omöjlig att känna igen från TV4:s pressbilder. Ett imponerande antal kilo har försvunnit och han har köpt nya brillor. Men Robert har skrivit på kontrakt att inte ställa upp på bilder som avslöjar hur han klarar sig i programmet.

– Folk känner inte igen mig på stan. Jag brukar säga att det är för att jag har bytt glasögon, ha ha.

Robban Wickström är 32 år och arbetar som vaktmästare samtidigt som han pluggar till trafiklärare. Han berättar att han tidigare var en aktiv person, både som fotbollstränare och själv som aktiv bandy- och fotbollsspelare. Men så hoppade han av bandygymnasiet och började jobba på Melkers. Han slutade träna själv och gick in i en negativ spiral med för mycket mat. Robban beskriver sig själv som en person som bara blev slöare. Han hade nästan gett upp. Men så träffade han Cathrine.

– Jag satt i min sketna tvåa i Grycksbo med möbler som knappt höll ihop. Jag och Cathrine träffades på en kryssning. Det var kärlek vid första ögonkastet. Jag friade efter två månader.

Du har beskrivit henne som din räddning?

– Hon betyder allt. Jag har aldrig trott på kärleken på det viset. Jag hade gett upp hoppet. Jag kände att jag får väl sitta här ute och jag dör väl om några år. Men så träffades vi och då vill man ju ha ett liv. Att vara så överviktig är ju väldigt hindrande. Jag kände inte igen mig själv heller. Jag hade inte fattat att jag hade blivit så himla stor.

Det var längtan att bli pappa som tog dig till Biggest loser, berätta?

– Jag har alltid velat ha barn. Jag älskar barn. Min fru har fyra men vi ville ha barn tillsammans direkt när vi träffades. Vi har försökt hela tiden. Och det är ju lite lustigt, jag som är stor och stadig karl har trott det skulle räcka med att tänka på sex för att min tjej skulle bli gravid. Så fick man kastat i ansiktet att det var jag som hade för få och för slöa spermier. Och att det berodde på att jag var så överviktig. Det var min fru som anmälde mig till Biggest loser och det har räddat mitt liv. Vi har gjort ett IVF-försök redan som inte lyckades och hoppas kanske kunna spara ihop pengar till ett till. Men chanserna att bli gravida på naturlig väg har ju ökat kraftigt nu också när jag har förändrat mitt liv och gått ner i vikt.

Hur levde du innan du gick in i programmet?

– För varje träningspass jag borde göra så hade jag 100 ursäkter att låta bli. Jag var så slö att jag väntade på en hiss för att åka en trappa upp. Jag kunde ta bilen några hundra meter ner till affären. Och så åt jag fel, bara ett par gånger om dagen. Nu är det fettsnålt och frukost, lunch, middag. Plus mellanmål som gäller. Och så väljer jag bort snabba kolhydrater. Men det handlar om att hitta en balans. När man som jag gjorde, väger 175 kilo då är det något fel i skallen. Du vet, när min fru jobbade natt så kunde jag göra mig en plåt varma mackor. En plåt! Du fattar, det är tio mackor. För mig har den här resan mest handlat om en mental förändring. Jag kände att nu fick det vara nog med tjockislivet. Jag var den typiska glada tjockisen som alltid hade ett skämt på lager. Men hur kul är det egentligen? Om man tänker efter?

Vad var tuffast under tiden på Ekolsunds slott?

– Jag hade inte rört mig på så många år och att plötsligt träna flera timmar om dagen. Våra kroppar - vilken smärta. Man blödde från alla möjliga ställen. Det var det bästa som har hänt mig men jag vill aldrig åka tillbaka. Men det jobbigaste var ändå att vara borta från min fru. Att vakna på natten och inte ligga bredvid varandra. Det var hemskt.

Mer läsning

Annons