Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tröst och hopp för alla egensinniga

Annons

film | komedi

Ghost world

regi: Terry Zwigoff

i rollerna: Thora Birch, Scarlett Johansson, Brad Renfro, Steve Buscemi, Carole Kravetz m.fl.

Ge folk en Big Mac och ett par Nike och de blir lyckliga. Det känns som om jag överhuvudtaget inte kan relatera till 99 procent av mänskligheten, säger den medelålders skivsamlande jazz- och bluesnörden Seymor.

Seymor spelas av Steve Buscemi och han fäller sin replik några otåliga sekunder efter det att han varit tvungen att vänta vid ett rödljus för att släppa en tjock familj i träningsoverall över gatan.

Seymor är den stora hjälten i Terry Zwigoffs filmatisering av Daniel Clowes fantastiskt bitska och samhällskritiska tecknade serie "Ghost World".

Den stora nörden är inte huvudperson, märk väl, men ändå hjälte.

Och jag tror aldrig att jag sett en så vacker och rörande hyllning till världens alla utstötta, missanpassade, socialt handikappade, prylsamlande nördar på bio någonsin tidigare.

På ett sätt är filmen "Ghost World" som en mix av John Kennedy O'Tooles roman "Dumskallarnas sammansvärjning" och "Beavis och Butthead".

Men med feminina förtecken och kvinnliga huvudpersoner.

"Ghost World" är den cyniska, ironiska, missanpassade småstadsflickan Enids (Thora Birch) historia. Hon och hennes bästa vän Rebecca (Scarlett Johansson) är ler och långhalm, socker och salt, omöjliga att separera, polare för livet. I alla fram till det att highschool-klockan ringer ut för sista gången och vuxenlivet står för dörren. Då upptäcker plötsligt polarna som så noga planerat sin framtid tillsammans att verkligheten kan tränga sig in och orsaka sprickor även i de tätaste av relationer.

Tack vare ett tämligen elakt skämt och en tafflig kontaktannons landar den medelålders skivsamlaren Seymor mitt i Enids och Rebeccas nya vardag.

Rebecca strävar efter att normalisera sitt liv via fast arbete och egen bostad. Enid däremot, är den eviga outsidern, född annorlunda, och någonting i Seymors nördiga personlighet lockar henne till sig som malen till flamman.

Enid och Rebecca är två ljuvliga figurer. Cyniska, ironiska, bitska och elaka, men samtidigt beredda att gå i döden för varandra.

I den tecknade serien "Ghost World" är satiren och samhällskritiken mer framträdande, tydligare, mer svidande, korthuggen och bitsk.

Det ligger i formens natur, förstås.

Filmen träffar dock tonen mycket väl, även om den är varmare, mer försonlig och hoppfull.

Filmen är dessutom svindlande rolig och träffsäker i skildringarna av småstadens alla absurda karaktärer och situationer.

Enid och Rebecca är fångar i ett samhälle som sedan länge passerat kulturskymningens gränsområde och i stället sugits in i ett svart hål av ytlighet, brist på bildning och allmän smaklöshet.

Enid och Rebecca är fångar i detta samhälle, och vet om det.

I en sådan situation finns bara två valmöjligheter. Antingen anpassa sig till det "normala" och försöka leva på samma sätt som stormarknadshandlarna, trots att man egentligen vet att det är de som är de konstiga och man själv som är normal. Rebeccas väg.

Det andra alternativet är modigare, men också mer smärtsamt, och det stavas alienation. Att frivilligt avskärma sig från omvärldens galenskap.

Att vägra kapitulera för dumskallarnas sammansvärjning, och i stället enträget söka sig vidare mot ett annat, bättre och mer meningsfullt sätt att leva sitt liv. Enid väljer den sistnämnda vägen.

Thora Birch, Scarlett Johansson och Steve Buscemi är alla briljanta i sina respektive roller.

"Ghost World" är en hejdlöst rolig komedi om det absurda i att som frisk, tänkande och medveten tonårstjej försöka överleva och förbli vid sina sinnens fulla bruk i en värld vars yttersta mål tycks vara att producera bebisar, digga bluescovers på puben och konsumera friterad kyckling.

"Ghost World" är ett stycke svart samhällssatir så skicklig att den bitvis snuddar vid det geniala. Dessutom en alldeles, alldeles underbar film om två unga tjejers vänskap. Nästan som en mix av "American Beauty" och "Fucking Åmål".

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons