Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Trista melodier tar udden av Sarah

/
  • Utslätade produktioner och trista melodier tar udden av Sarah Dawn Finers annars så mäktiga röst.

Annons

Sarah Dawn Finer

  • "A Finer Dawn"
  • (Roxy Recordings)
  • betyg: 2
  • pop/soul

Marit Bergman har bidragit med musiken till ett spår, Peter Jöback med text och musik på ett annat och Stephen Simmonds likaså på ytterligare ett. Men när Sarah Dawn Finer släpper sin debutplatta är hon ändå den främsta upphovsmakaren. Inte mindre än tio spår av tolv bär hennes signatur helt eller delvis. Melodifestivalbidraget I remember Love är höjdpunkten på A Finer dawn. Jag drömmer mig till och med tillbaka till sviktande gymnastikhallsgolv och taffliga famntag i en riktigt go högstadietryckare när Sarah gungar igång skutan med sin mäktiga röst. Resten av plattan är tyvärr inte mycket att hänga i julgranen. Det är soulig pop i väl tillrättalagd förpackning. I’ll be ok är skönt svängig även den och Sarahs röst kommer väl till sin rätt. Annars försvinner den tyvärr allt som oftast i utslätade produktioner och trista melodier. Det är väl utfört men gjort alldeles för många gånger förut.

Fredrika Hillervik

RICHARD THOMPSON

  • Sweet warrior
  • (Proper/Bonnier Amigo)
  • Betyg: 3

Richard Thompson är verkligen en favorit. En föregångare inom brittisk folkrock i bandet Fairport Convention, mannen bakom många suveräna soloalbum och skivor ihop med (numera ex-) frun Linda Thompson. Därtill stilbildande gitarrist med fans från Television till R.E.M, och en ofta mycket snitsig textmakare.

Varje Richard Thompson-skiva mottages med varm famn i mitt hem. Så även nya Sweet warrior, även om det ibland går på räls. Jag gillar det mesta här, trots att det kan bli lite gubbrockvarning ibland. Rotrockigt och gediget för folk och fä.

TIMO KANGAS

Scorpions

  • Humanity - Hour I
  • (Sony/BMG)
  • Betyg: 3
  • Hårdrock

Scorpions har gett oss många fina stunder genom åren. Sedan mitten av 90-talet har dessvärre bandets utgåvor varit medelmåttiga som bäst. Tyskarna har på den nya given tagit hjälp av gamle demonproducenten Desmond Child och skapat en platta som följer de äldre fotspåren, men med ett uppdaterat sound. Detta är förmodligen Scorpions bästa insats sedan 1990 års Crazy World, men betyget stannar vid bra (en svag trea) snarare än upphetsande. Förnimmelsen av déjà vu är nämligen för stark. The Game of Life en utmärkt låt i samma skola som 80-talshitsen, men känslan av att den och lejonparten av materialet har gjorts förut är allestädes närvarande. Humanity - Hour I är ändå en klar uppryckning, men saknar tyvärr det avgörande - och ack så viktiga - stinget.

Jonas Wettmark

The Fine Arts Showcase

  • “Sings Rough Bunnies"
  • (Adrian Recordnings)
  • Betyg: 4
  • Genre: Pop.

På omslaget förklarar Gustaf Kjellvander att Rough Bunnies inspirerat honom mer än något annat band den här sidan millenniet. Det är egentligen en rätt onödig upplysning, att han och de andra i Fine Arts Showcase är upp över öronen förälskade hörs mer än väl i de innerliga låttolkningarna. Och vem kan inte låta bli att älska de här geniala, gladledsna poplåtarna? Nästan varenda en skulle lätt ha platsat på Magnetic Fields 69 Lovesongs. Rough Bunnies, aka kusinerna Anna och Frida Vermina, sjunger sina lo-fi låtar med skeva flickröster till lika skeva gitarrer. I Fine Arts Showcases underbara hyllningsversioner ekar det av popigt 80-tal, med välproducerade gitarrtapeter och synthar som fint accentuerar Kjellvanders mörka röst. Både Rough Bunnies och Fine Arts Showcase växer sig några våningar högre efter den här plattan.

JESSICA DALMAN

Million Stylez

  • From A Far
  • KBC/Bonnier)
  • Betyg: 3
  • Dancehall/reggae

Det behövdes bara en singel för att få dancehallvärlden på kroken. Förra sommaren toppade Sollentunas Million Stylez Miss Fatty Jamiacalistor i Europa. Nu när MTV, reklamradion och resten av Sverige upptäckt låten släpps hans debutalbum från i höstas på nytt i en till stor del omarbetad version. Millionen, eller Kenshin Iryo som hans föräldrar kallar honom, flyter mellan intensiv dancehall och rootsreggae. Han hinner även avverka ett hiphopspår, My Pen N My Pad, innan skivan är slut. När Million Stylez är som bäst håller han världsklass. Men From A Far innehåller även svackor som ligger närmare betyget "bra för att vara svenskt". Klart är att han än så länge är säkrare i digitalt pumpande dancehall-miljöer än som sångare. Och att vi i Million Stylez har fått den starkast lysande svenska stjärnan inom Jamaicansk musik någonsin.

Jonas Grönlund

Torgny Melins

  • Allting som vi har
  • (Cupol/Sony/BMG)
  • 3+
  • Dansband

Dalarnas egen Marit Bergman kontrar albumtiteln Allting som vi har med sin nyskrivna låt Allting som jag har. Tv-aktuella dansbandet Torgny Melins har gjort klassresan från Säffle till Stureplan. Och det med den äran. Kicki Danielsson sjunger på en av låtarna - och det låter mycket dansband när hon frågar Ska du gå din väg? 50-årige kapellmästaren Torgny har fått hjälp av kända låtskrivare som Thomas G:son, Gert Engstrand och Anders Larsson. Titelspåret är Håkan Hellströms Kom igen Lena. En beprövad gladlåt. Med bättre sång den här gången. Det här blir nog sommarens partyplatta för danslystna.

BÖRJE GUSTAVSSON

Danny

  • Heart. Beats
  • Sony BMG
  • Pop
  • Betyg: 2

Han var en av de klarast lysande i senaste Idol, Danny Sacuedo. Nu kommer hans inte lika strålande debutalbum. Den här banala popskivan, med drag åt disco- och Fredrik Kempe-hållet, lockar inte ofta upp på dansgolvet. Det blir aldrig bättre än reklamradiofavoriten Tokyo som kommer i både engelsk och spansk version. Play it for the girls får högerfoten att vippa. If only you funkar på ett aerobicspass. Och bonuslåten gömd sist på skivan är okej. Resten är utfyllnad. Borta är den personlighet och sprallighet som Danny visade i tv-programmet. I bland hör man hans talang men överlag är låtarna så själlösa att man glömmer lyssna.

JOHANNA LUNDIN

Handsome Furs

  • "Plague Park"
  • (Sub pop/Border)
  • Betyg: 4
  • Genre: Pop

Det är svårt att komma på någon annan som har lika uppgiven och ledsen röst som Wolf Parade-sångaren Dan Boeckner. Ja, det skulle kanske vara Jason Molina då. Under namnet Handsome furs gör Boeckner och hans fästmö, poeten Alexei Perry, mörk och längtansfull pop med råa kanter. Debutplattan Plague Park är en post-punkig uppvisning i hur man bäst laddar minimalism, ödslighet och långsamhet med hjälp av en driven gitarr, en sårig röst och ett repetitivt, övergivet trumbeat. De gör det med så mycket känsla att låtarna till slut börjar glöda.

JESSICA DALMAN

Mer läsning

Annons