Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tragedin i vardagen

Annons

För ett par år sedan tog Åke Smedberg mot Brunnsvik folkhögskolas Ivar Lo-pris.

Själv svarade han då att arbetarlitteraturen kommit att förknippats med någonting trångt, traditionellt och tungfotat som snarast är en hämsko.

I stället ville han lyfta fram "vuxenblivandet och det oerhörda i att vara människa. Om smärtan och sorgen i livet". Det är en sund reaktion inför att föra in berättelser i litteraturhistoriska fåror för att de har kvalitéer som i mer eller mindre grad är närvarande i all god litteratur. Den svenska deckaren i dag är per definition något av en arbetarlitteratur om man vill resonera i de termerna.

Åke Smedbergs Den mörka floden är inget undantag. I en avsides belägen stuga har en man och kvinna brutalt slaktats. Den rotlöse fifflaren Bosse Lindbergs plånbok hittas på mordplatsen och han blir genast misstänkt.

Utredarna Peter Larsson och Magnusson börjar nysta i trådarna parallellt med Lasse Henning, en polis från Stockholm och journalisten John Nielsen.

En dramaturgisk styrka hos Smedberg är en förmåga att vänta så länge som möjligt med att räta ut frågetecknen. Brotten och dess konsekvenser beskrivs, gåtorna fördjupas samtidigt som lösningen hålls tillbaka.

Smedberg har även en stark känsla för livets bräcklighet och hur förrädiskt och förödande tragedin smyger sig in och obönhörligt sätter sina spår i de enskilda levnadsödena. Här är han en skarpsinnig iakttagare i cynismens och levnadströtthetens psykologi.

Att han lyckas kombinera denna obarmhärtigt klarsynta analys av livets hårda villkor med ett medryckande berättande, är egenskaper som skapar god kriminallitteratur.

ANDERS LAGERQUIST

Mer läsning

Annons