Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tonsäker Dyall i Husby

Annons

Under fredagen var Sharon Dyall & Norberg Big Band jazztingets publikdragare. Sharon sjunger med en fascinerande tonsäkerhet och med en kristallklar skärpa i rösten. Men äkta jazz är det inte. Sharon Dyall är musikalartist och det hörs när hon sjunger storbandsjazz.

Den 16 man starka orkestern Norberg Big Band värmde upp med storbandsstandards av gammalt beprövat slag: Duke Ellington, Count Basie och Dorsey. Publiken fick sitt lystmäte med låtar som I got it bad, Satin doll och This could be the start, och det blev ett rejält gung. I dubbel bemärkelse - scenen ligger ju i vattnet.

Efter denna något för långa introduktion dök slutligen det glädjestrålande energiknippet Sharon Dyall upp på scenen. Mycket passande inledde hon med Orange coloured sky, och hon pekade mot horisonten där solen just höll på att gå ner och färgade Dalälven brandgul.

- Att sjunga med storband är så häftigt, kvittrade hon mellan låtarna och glädjen var inte det minsta förställd. Hon sjöng med en intensitet och känsla som fick nackhåren att resa sig. Att Sharon Dyall är musikalartist går inte att ta miste på. Hennes stil är något rockigare och innehåller mer wail än vad jazzsångerskor brukar ha. Dessutom har hon en scennärvaro som tillför en ytterligare dimension till musiken. Utstrålning på scen är något som jazzsångerskor inte brukar anstränga sig så mycket med.

Och hon sjöng bra. När hennes tolkning av Georgia on my mind ekade över Dalälven hoppades jag att kvällen aldrig skulle ta slut. Men det gjorde den - alldeles för tidigt. Sharon Dyall och Norberg Big Band kunde gott ha varit frikostigare med låtarna.

Det var däremot lördagens stora dragplåster Good Morning Blues. När skymning föll över Husby tog de över scenen för nästan två timmars ångande jazz och blues. Efter en lite trög start kom gänget i gång. Publiken flyttade ända ner till älvbrinken och kunde njuta av det otroligt samspelta bandet. Jazz med bluesförtecken ekade ut över nejden.

Claes Janson påpekade i pausen att Good Morning Blues inte är hans sologrej, och därför blev det aldrig tal om att spela "Har du kvar din röda cykel". Kommentaren rev ner såväl applåder som spridda, godmodiga burop.

Under kvällen sjöng inte bara Claes Janson utan även gitarristen Thomas Arnesen och basisten Thomas Lindroth och saxofonisten John Högman. Basisten Thomas Lindroths nasala, gälla stämma gjorde Creedence-klassikern Have you ever seen the rain till en ren njutning.

Bäst tryck blev det när Lingroth och Claes Janson sjöng ihop under refrängerna. Deras röster kompletterade varandra perfekt, och skapade en bluesig jazzstämning.

Ordinarie set avslutades med låten Good Morning Blues. Trots att de, enligt Claes Jansson, har spelat den i sammanlagt 24 dygn effektiv tid, var det inget fel på spelglädjen. Efter två extranummer vandrade en nöjd publik hemåt i sommarnatten.

HENRIK SJÖGREN

Mer läsning

Annons