Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tomtemålaren från Korsnäs

Annons

Anders Olsson, född i Korsnäs, var pappersbonadsmålare.

Ett konsthantverk som är garanterat utdött och som på den här sidan evigheten knappast kommer att räddas av vare sig hemslöjden eller någon intendent på något museum.

Han var visserligen vykortsmålare, illustratör, pornograf i den lättare skolan och helt vanlig målare också. Men förutom det sistnämnda, så är väl ingen av hans färdigheter något som attraherar någon större uppmärksamhet från konsthistorikerna.

Men det är knappast konsthistorien som kommer att minnas honom. Däremot en hel generation postorderkunder.

Jenny Lind i all ära, Anders Olssons pappersbonader och vykort spreds i miljonupplagor över Sverige, Tyskland och till och med Japan. Hans ansträngda idyller har suttit uppnålade i ett oändligt antal kök och utedass från Skanör till Haparanda.

Journalisten Dan Backman har efter flera års samlande och intervjuande sammanställt volymen "Svenska idyller", med prov från Olssons digra produktion på det nystartade serieförlaget Kartago.

Motivkretsen är ganska snäv. Harmoniska småbrukarlandskap, tomtar, indianer och pinuppor som publicerades i Fib-Aktuellt. På fritiden målade han rena Zornerier, nakna kvinnor i vattenbrynet. Något han på ålderns höst kunde han ta ganska bra betalt för.

Visst skulle man kunna kalla Anders Olssons måleri för kitsch om det inte vore för att kitsch är ett ord lika tömt på innehåll som den konst det refererar till.

Det måste finnas något annat sätt att beskriva det.

I bland glimtar det till i något litet Degàs-skimmer här och där. Men merparten är ett överrealistiskt, stundtals gott hantverke utan andra ambitioner än att provocera fram minnet av svunna somrar hos betraktaren.

I sitt förord skriver Thomas Tidholm som vanligt om Sverige, om det folkliga och det populära utan att komma så mycket närmare bildernas laddade kärna.

Dan Backman skriver en torrt saklig text om Olssons förehavanden:

Ett liv i Söderhamn.

Han var intresserad av kroppsbyggning.

Egentligen säger hans text det mesta som finns att säga om Anders Olsson, förutom... det där konstiga... var den specifika oron i bilderna kommer ifrån.

Det som stör "kitschen" är ju vetskapen om att idyllen är falsk. Men här är idyllen så uppenbart konstlad. Blickarna är lömska, leendena sneda. Här är gräsmattekanten klippt med kökssax. Här vilar snön mycket tung på granarna och det är alltid strålande väder och fantastiskt före.

Plötsligt dyker några hämningslöst homoerotiska motiv upp. Kroppsbyggarens överdrivna och överskridande kroppar har fått indianhuvud och så blir det lite naket.

Det finns något klockrent freudianskt i dessa bilder. En spänning mellan full kontroll och enorm frustration.

Det är en skrämmande tanke att bebo den värld Anders Olsson skapat. En värld befolkad av ariskt sunda unga lantbrukarpar, enstaka gäss, grisar och kaniner, knubbiga guldlockade barn, elaka tomtar i spandexbyxor, indianer med fasta skinkor, nakna svarta män med enorma bringor, stora höftskynken och strippande pinuppor med snöbollar i grenen.

Men ändå känns det som att den fanns, den världen.

I Söderhamn, kanske.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons