Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tokvibbar av Wilson

Annons

Publiken ger Brian Wilson en stående ovation så snart han visar sig på scenen. Wilson själv är så stel att han mest liknar en vandrande pinne när han sätter sig bakom pianot. Kanske är han bara nervös, kanske bara lite wacko. Kanske talar vibrationerna i luften rent av om psykofarmaka eller klen fysisk hälsa.

Men låtmaterialet är det sannerligen inget fel på, och sju av tio musiker i det synnerligen tajta bandet Brian Wilson har med sig till Stockholm sjunger tokharmonier så det svartnar för ögonen.

Vi får ett första set som innehåller allt mellan tidiga 60-talaren "In my room" och "California Girls". I första delen av konserten passar Brian Wilson också på att sticka lite udda, men tjusiga, sånger som "Sail on, Sailor", och han dedikerar en låt vardera till sina saligen hädangångna bröder Carl och Dennis.

Det är en smula gripande, på samma sätt som hela konserten är det.

Livet har satt sina spår i Brian Wilsons röst, och han har bitvis mycket svårt att klara av sina egna vackra sångharmonier utan att kixa eller komma av sig. Han tvingas dessutom läsa utantill, i karaoke-stil, från en teleprompter, för att överhuvudtaget hänga med i texterna.

Men någonstans är det ändå vackert, gripande, charmigt och bra. Varför? För att Brian Wilson och hans band visar sin 100-procentiga kärlek till musiken. För att publiken visar sin 100-procentiga kärlek till Brian Wilson. För att bandet kör Pet Sounds-plattan rakt av i andra set. För att versionerna av hitar som "Wouldn't it be nice" och "Sloop John B." ackompanjeras av mindre kända popläckerbitar och instrumentalnummer.

För att det loja groovet och de magiska sångharmonierna ofta finns där, och för att Brian Wilson avslutar en två och en halv timma lång konsert med en enastående extranummerparad där "Surfer girl", "Help me, Rhonda", "Barbara-Ann", "Surfin' USA" och "Fun, fun, fun" fyras av i bländande tajta, hela versioner. Vi får "Good vibrations" och en avslutande godnattballad. Det är ett lyckat gig. Men tokvibbar.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons