Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tillbakablick på det nordiska miraklet

Annons

Annika von Hausswolffs fotografiska serie Back to Nature visades för första gången 1993. Den föreställde en rad kvinnokroppar som låg brutalt utslängda i naturen, och påminde en hel del om polisens bilder från brottsplatser. Men samtidigt som de här bilderna var oerhört våldsamma till sin karaktär var på de samma gång lite mystiskt förföriska och vackra, vilket självfallet bidrog till att göra de än mer iögonfallande.

konst | Malmö

gossip

Annika von Hausswolff,

Helene Billgren m fl

Malmö Konstmuseum

tom 29/9

När nu nästan tio år passerat börjar det bli dags att inte bara titta tillbaka på von Hausswolffs konstnärskap utan kanske också på hela den generation av svenska kvinnliga konstnärer som fick sitt stora genombrott i början av 90-talet. Av någon anledning kom nämligen denna grupp av konstnärer att inte bara utmärka sig på den svenska konstscenen, utan i allra högsta grad bidra till det som utomlands kom att kallas för "det nordiska miraklet".

Just en sådan tillbakablick visas för tillfället på Malmö Konstmuseum, där man till slutet av september har möjlighet att gå denna konst lite närmre i utställningen Gossip.

Vad man framför allt blir slagen av är hur nära varandra de här konstnärerna ursprungligen befann sig. Genomgående arbetas det med fotografi och video som främsta material och det är tveklöst en konst som hade sin startpunkt i den omkringliggande verkligheten. Man utforskade sin egen identitet och jag-uppfattning, sexualitet och könsperspektiv och inte minst våld, makt och psykologi.

Detta märks tydligast i utställningens "äldre" verk av Hausswolff, Sophie Tottie och Helene Billgren men även i nyare verk som Lisa Strömbecks DVD "I love you. You´re mine." Det är en kort liten film där vi möter en hund som blir kliad och smekt.

Fast smekningen är just sådär dubbeltydig som Hausswolffs fotografier, en smekning som också är en maktsymbol.

Malmö Konstmuseum har vad jag skulle vilja kalla unika förutsättningar att göra en sådan här utställning. De senaste femton åren har museet medvetet valt att bygga upp Sveriges största samling av just svensk- och nordisk samtidskonst, och det är mycket riktigt ur denna samling som man nu konstruerar utställningen Gossip.

Ändå känns det som att Gossip satts ihop lite väl snabbt och enkelt lagom till sommaren. Dels upplever jag det som att vare sig Lena Cronqvist eller Ann Edholm riktigt passar in i sammanhanget - de är ju minst en generation äldre än resten av gruppen. Men också därför att den ger upphov till en massa frågor som inte riktigt blir besvarade. Vad var det till exempel i samhället och konsten i början av 90-talet som bjöd in till denna plötsliga explosion av kreativitet?

Jag hoppas verkligen att Gossip bara är första steget i en större satsning med tillbakablickar på denna historiskt märkvärdiga vändning i svensk konst.

PATRIC MOREAU

Mer läsning

Annons