Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tid för hallaballoo

Annons

En morgon frågade Ohlsson om jag hade suttit uppe hela natten och skrivit den där romanen jag brukar säga att jag någon gång ska skriva. I den tidiga timmen hade jag två trekilossäckar till ögonlock och såg mer död än levande ut. Jag svarade att jag hade pysslat med annat.

Nu ska du inte tro att jag hade varit ute på dåligheter kvällen före. Jag hade haft viktigare saker för mig.

Min midsommartejp är årets viktigaste samling.

Där lurade jag dig, det är faktiskt en cd i år. Min bandare har nämligen vandrat vidare, så hantverket är förstört till viss del, men jag har fortfarande känslan kvar.

Jag märkte det i förrgår, sista natten med gänget, gamla polare som Lundell, Plura, Håkan Hellström, Billy J. Kramer, Four Tops-folket, Mavericks och annat ur bekantskapskretsen.

Årets samling, faktiskt min All Time High, innehåller femton låtar och alla tar dig högre och högre för varje gång du hör dem. Mavericks bästa, "Dance The Night Away" avslutar cd:n. Den kan också bli ledmotivet i kväll, när M. och jag har delat på den sista sillbiten och bestämt oss för att sommarnattens leende har bleknat och försvunnit.

Det är alltså en annorlunda laguppställning den här midsommaren. M. och jag. Strategen och improvisatören. Vasst anfallspar i folkparken i afton.

Annars brukar jag vara i Leksand om midsomrarna. Första gången vi åkte dit var molnen väldigt svarta, men också väldigt trevliga att se på, så vi bestämde oss för att det fick bära eller brista.

F. och Ch. tog befälet på Leksandsresan. Själv fegade jag, men packade också mina saker i bilen och på förmiddagen var vi on the road.

Senare, när kväll hade blivit natt, kom regnet och dropparna föll tungt över oss i kön till korvkiosken. Ch. tappade sin mobiltelefon i vattenpölen framför sig, men vi lyckades till sist få tag på en taxi och tog oss till vårt läger tidigt på midsommardagens morgon.

F. somnade redan innan han ens hade fått av sig sin blöta skjorta. Själv låg jag vaken i en trött tältsäng, den knarrade när jag vände mig åt vänster, och läste en krönika av Aftonbladets Fredrik Virtanen, som handlade om hur midsommaren kan vara fantastisk, men också en lååång helg för den som saknar vänner och därmed också den viktigaste delen av livet. Regnet föll utanför det lilla fönstret, men, herregud, inombords kände jag ett jäkla hallaballoo.

Den dagen, kvällen och natten gav ögonblick. Varje gång jag hör Gyllene Tiders "Sommartider", tredje låt på mitt blandband den gången, räcker det med att jag blundar, så ser jag framför mig hur vi svänger in till lägergården och F. vrider upp volymen för att alla ska höra att vi, just vi, är där.

Gode vännen M. och jag träffas i eftermiddag. Han står för maten, jag pysslar med det andra. Kanske klarar vi oss från solsken och får ett sådant där regn över oss som bara faller och faller. Om inte... ja, det blir bra ändå. En ny tid är här. Men det är inte dags säga som Dylan:

It's all over now, baby blue.

Och för övrigt...

...fyllde Gustaf, världens mest underbara katt, 25 år i går. Grattis!

...går årets bland-cd till den som mejlar mig först i dag.

Energi:

"Love Is All Around" (Wet Wet Wet-versionen).

Oenergi:

Push up (tv-program).

Mer läsning

Annons