Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Televisionen är en vinnare i OS

Annons

Lätt frustrerade sitter vi där i tv-soffan kväll efter kväll. Vi är många, emellanåt rekordmånga.

Lätt frustrerade väntar vi på att de utlovade men hittills - med ett par lysande undantag - uteblivna framgångarna ska komma. Eller ska de inte det?

Men trots den fiaskobetonade svenska insatsen hittills finns i alla fall en vinnare. Televisionen.

SVT har vare sig missat i förberedelserna eller visat sviktande dagsform på hög höjd i Salt Lake City.

Megasatsningen, ett antal hundra timmar för si så där 100 miljoner kronor, är på väg att bli en av de bästa jag kan påminna mig i den svenska televisionens vinterolympiska historia. Åtminstone den del som produceras och sänds från amerikansk mark.

Jag, som vanligtvis är mer kräsen än vad man som tittare bör vara, kan inte påminna mig när jag senast upplevde att i stort sett alla kommentatorer och åtminstone majoriteten av bisittarna gjort ett så bra, eller mycket bra, jobb som de gör nu under OS 2002.

Svagheterna, om man ska prata om svagheter, är det många gånger allt för långdragna, lätt tröttande studiosnacket.

Ibland tycks enda ändamålet vara att fylla en viss tidskvot. Då blir det prat på tomgång och sövande tröttsamt.

Radio är bra i radio, men när tv blir radio är det inte bra.

Att sedan så gott som varje OS i tv, så länge jag kan minnas, haft sina kalkoner är en annan historia.

Årets kallas för konsulterna och har egentligen bara ett enda stort fel. Att idén inte stannade vid att vara en idé och förkastades utan av någon outgrundlig anledning blev en del i programmet.

Inte ens en trogen medlem i tågmästare Hellbergs fan club orkar lyssna på tio-tolv minuters ointressant dravel för att eventuellt inte missa ett underfundigt, klokt eller smålustigt inlägg av oraklet från Laholm.

Att använda Björn Hellberg under OS är naturligtvis inte fel. Men i så fall skulle det naturligtvis ske på ett bra sätt, inte som en stackars del av en helhet med tönt- eller kalkonstämpel.

Men som helhet tycker i alla fall jag att OS i SVT hittills är med beröm godkänt. Utan skönhetsfläckarna på hemmaplan hade betyget varit ännu högre.

Bäst vid denna tidskontroll: Erfarne Jakob Hård och allt mer etablerade "rookien" Jonas Karlsson vid skidspåren. Det kan inte vara helt lätt att dag efter dag försöka förklara svenska skidåkares förvandling till statister.

Albert Svanbergs oftast intelligenta och skaprsynta analyser är också ett berikande mervärde.

Still going strong: Altmeister Hansson vid skridskoovalen visar att erfarenhet och kunskap inte är några belastande kvaliteter.

Överraskningar: Peter Jidhe, som jag själv inte tänkt många positiva tankar om tidigare, har vuxit ur den sandlåda han oftast lekte i i TV4 och blivit en riktigt bra, seriös och påläst reporter.

Katarina Hultling är på hemmaplan i curlinghallen. Hon kan inte bara sporten utan kan också förmedla det till oss okunniga så att en tv-bild på ett antal stillaliggande curlingstenar blir en bild av dramatik.

Men min egen ranking av kommentatorer och bisittare tänker jag återkomma till nästa vecka. Det kan ju faktiskt hända en hel del ännu. Och några har ju bara hunnit börja sina försök att få oss att tro på gyllene tider. Trots allt.

Fast själv har jag förstås slutat lyssna på det örat.

Mer läsning

Annons