Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tät thriller avslutar stark trilogi

Annons

Luftslottet som sprängdes tar vid där Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander och hennes far Alexander Zalachenko förs svårt skadade till sjukhus efter att ha försökt ta livet av varandra.

Under tiden fortsätter Mikaels och de andras kamp för Lisbeths upprättelse, och spåren efter hennes fiender leder dem in i en härva av lögner och maktmissbruk, rakt in i den hemligaste delen av den svenska säkerhetspolisen.

Larsson är en utmärkt stilist som lyckas med konststycket att mata sina böcker med stora mängder fakta och detaljer utan att för den skull bli tungrodd eller tappa tråden.

Projektet med Milleniumböckerna är ambitiöst och välplanerat. Bifigurer dyker upp i en del, för att spela en betydligt större roll i nästa och tvärtom. Grunder gjuts, och ledtrådar planteras ut, för att till slut nå sin upplösning i denna sjuhundrasidors grande finale.

Men där de två första böckerna hade svårt att finna sin form och för mycket tid ägnades åt illa underbyggda sidohistorier, är Luftslottet som sprängdes en tät politisk thriller av rang.

Den enda svenska författare som har försökt sig på en spionthriller av den här typen förut är Jan Guillou, men jämfört med Larsson framstår hans Hamilton-serie närmast som ett litteraturens Motala IF i jämförelse med proffsen.

Larsson stegar istället självsäkert fram i John le Carré och Martin Cruz Smiths fotspår. Lättande nog delar han inte deras desillusionerade syn på världen.

Stieg Larsson var en idealist som under sitt liv stred för de utsattas rättigheter, en kamp han utkämpade i svår motvind.

När han nu får chansen att skriva bort alla hinder, tar han den och skapar en värld där någon form av rättvisa mot alla odds kan segra.

I Larssons värld kan även de svagaste av de svaga en dag slå tillbaka.

EMMA ALMGREN

Fakta: Litteratur Thriller

LUFTSLOTTET SOM SPRÄNGDES

Stieg Larsson

Norstedts förlag

Mer läsning

Annons