Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sympatisk mix av komedi och drama

Annons

Sjuttiotalsgenerationen har många gånger fått sina relationsproblem berättade genom Hannes Holms och bröderna Herngrens ögon. 60-talisternas parliv har dissekerats med Peter Dalle som språkrör.

I min frus förste älskare är det kanske en lite bortglömd generation på film, 50-talisterna, som hamnar under lupp på samma humoristiska vis kring kärlek, förhållanden och familjeliv.

Vivi (Marika Lagercrantz) drömmer om att åka till Italien med jobbet som hon brukar göra varje år. Men detta år åker chefen i stället och Vivi får plötsligt tre fria dagar. Samtidigt dyker hennes gamla ungdomskärlek Robert (Philip Zandén) upp och rör om i Vivis liv. För hur skulle man kunna glömma ungdomens och 70-talets sorglösa dagar? Och ska man glömma eller gå vidare?

Det blir något av en bärande fråga genom filmen. Vivi och Robert får några dagar tillsammans då de börjar återuppliva sin gamla romans och nostalgisera, nästan mytologisera, den tid de levde i då. En annan som också börjar drömma sig tillbaka är Magnus, Vivis sambo sedan 25 år, som på ett lite naivt men gubbcharmigt sätt får för sig att damma av sitt gamla proggband när rapparen Q-tee (Melinda Wrede) samplar dem i en ny låt (jepp, Samuelson får här lite utrymme att stämma upp i sång). Detta samtidigt som han tror att Vivi är i Italien i jobbet, vilket skapar lite förvecklingar och pinsamma situationer.

Min frus förste älskare visar sig efter bara några minuter vara en riktig feel good-film. Detta inte minst tack vare Marica Lagercrantz, som gör ett energiskt porträtt av en kvinna som har vad hon behöver, men kanske inte vad hon vill ha. Sissela Kyle och Cecilia Frode är också bra i sina biroller.

Vad som däremot kan diskuteras är filmens syn på ungdomar runt 20, att de tycker att fem månader är "typ, en evighet". Känns lite töntigt, men faller kanske äldre generationer bättre på läppen.

Trots det, en sympatisk blandning av komedi och drama som ibland för tankarna till Marianne Lindberg De Geers Jag tänker på mig själv och vänstern som gick på tv för inte så länge sedan.

ANNELIE HELLSTEN

Mer läsning

Annons