Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svindlande poesi

Annons

Man blir rent av vimmelkantig, vilket också är titeln på en dikt som inleds med konstaterandet:

Jag är den jag är

En ofattbar slump,

liksom varje slump.

För hon kunde lika gärna ha varit någon annan. Eller något annat.

Någon mindre lyckligt lottad,

uppfödd att bli pälsverk,

att serveras på kalas,

någon som simmar i ett mikroskop."

Dikten avslutas med funderingen:

"Jag kunde ha varit mig själv

- men utan häpnanden,

och det skulle ha betytt

att jag var någon helt annan."

Just så: Häpnanden! tänker jag när jag återigen läser denna underbara och underbart svindlande dikt. Den oupphörliga häpnaden inför tillvaron, parat med en rejäl nypa ironi och svalkande kvickhet, gör Wislawa Szymborskas poesi omisskännlig. Och omistlig.

Vidden av denna omistlighet förstår jag när FIB:s lyrikklubbs senaste volym landar med en mäktig duns. Dikter 1945-2002. 400 sidor, 200 dikter, en poet - Wislawa Szymborskas livsverk.

Det är en händelse av rang. 1996 års nobelpristagare i litteratur mellan två pärmar. På svenska finns visserligen redan flera urvalssamlingar, Aldrig två gånger, Utopia och Nära ögat. Men detta är första gången som lejonparten av hennes sparsamma produktion samlas i en volym.

Stilfull och stilsäker översättare är som vanligt Anders Bodegård, som också passat på att göra smärre revideringar av tidigare tolkningar. Volymen utgår från Szymborskas egna sammanställning på polska från år 2000, men inkluderar även hela hennes senaste diktsamling Stunden från 2002 (varav fem dikter redan fanns med i Nära ögat). Många dikter är nyöversatta. Fem diktsamlingar återges i sin helhet, ytterligare tre publiceras i generöst urval.

Dessutom återfinns en handfull dikter från sent 40-tal och tidigt 50-tal, alltså från hennes tid som "kommunistisk" poet, som hon senare delvis tagit avstånd eller snarast fjärmat sig ifrån. Dikterna som här återges på svenska är mer intressanta än lysande, men ger samtidigt en fingervisning om vad som komma skall.

Szymborskas egentliga, lågmält storslagna debut sker med Rop till yeti från 1957. Här talar en mogen poet med barnslig förtjusning, spetsig ironi och överrumplande, språkliga pregnans.

"Jag ger lektioner i att tiga/på alla språk som finns" - hur ska man förhålla sig till sådant fräckt djupsinne?

Jag bläddrar och läser på måfå i Dikter 1945-2002. Szymborska får mig att tänka och flyga, överraskas och njuta. Som poet är hon lika omedelbar som tillgänglig. Man vill vara i hennes närhet, smittas av hennes finurliga lätthet, och chosefria tankeskärpa:

"Jaså, detta är Himalaya.

Höga fjäll på språng mot månen."

Det enda invändningen jag har är att volymen är så tung. Visst är den fantastisk, ett standardverk att ha i hyllan närmast sängen. Samtidigt vill jag ha också ha Szymborska mer behändigt, ständigt tillgänglig, i fickan, på resa, på flykt. För att alltid påminna om det svåra enkla att "utan uppehåll inte veta/något viktigt"

ÖRJAN ABRAHAMSSON

Mer läsning

Annons