Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Sverige är ett annat land nu"

/

Annons

Italien röstar ungefär åtta procent på ultrahögern, eller Lega Nord som de kallas.

Alla bor i norra Italien.

I Sverige röstar nästan sex procent på ultrahögern. De flesta bor i söder. Lega Nord vill slita loss det rika, norra Italien från den fattiga södern och vad SD vill göra är inte riktigt klarlagt, mer än att de vill förhindra en påstådd muslimsk erövring.

Det finns en stor skillnad finns mellan länderna. Och den är inte till Sveriges fördel.

Sverigedemokraterna har sina rötter i nazismen. Lega Nord är ett inskränkt, motbjudande och kontraproduktivt parti, men det finns inga kopplingar till nazism.

Det finns gott om fascister i Italien, det är sant, men de är dåligt organiserade och partisanrörelsen, motståndskrafterna, har alltid också varit starka i Italien, var så redan undan kriget, under Mussolini.

Fascismen och rasismen är ändå något som enkelt faller in under bilden, eller mytbilden snarare, av Italien. Svensk självbild är klinisk fri från all rasism.

Vi är leende, glada, toleranta nallebjörnar och först med allt nytt och bra. Vi är samförståndets bröder och systrar.

Vi är ett gammalt sosseland i våra egna ögon. Vi sitter under äppelträden med valkiga LO-nävar och är solidariska med allt och alla.

Vi som inte bor i förorten älskar förorten. Vi som inte lever nära kaoset älskar kaoset.

Därför slog nyheten om Sverigedemokraterna ner som en bomb i Italien, vid förra valet. 

Tänk att trygga, röda, organiserade, vänliga, varsamma och solidariska Sverige, röstar in gamla nazister i riksdagen!

Sverige är ett annat land nu. Nu får vi se hur starka de goda krafterna är. För tänk om det faktiskt är så, att vi är ett land av halvpackade skåningar med rödbrusiga ansikten som inte vill ha blattar och muslimer som grannar. Tänk om vi faktiskt är ett folk av outbildade gangsters som rapar lögner och fördomar för våra barn vid köksbordet.

Tänk om denna mentala härdsmälta faktiskt är kopplad till hjärtat också. Då är vi illa ute.

Unga, outbildade män i småstäder, den nya tidens arbetarklass, röstar ultrahöger medan sossemakten sitter på sina kontor längs Sveavägen och undrar vad som gick snett...

Vänstern har svikit. Man har snöat in på könskvoterade bolagsstyrelser och har vägrat att se hur problemformuleringarna ändrats. I vänsterns värld ser orättvisorna ut som de gjorde förr, innan den nya tiden, innan EU och internet, innan frihetsivrarna och högern gjorde vänstern till sin polare, lade en arm runt orättvisorna och log under lugg mot en underklass som numer är packad och fattig, eländig som för hundra år sedan, outbildade unga män som drömmer stort men blir lämnade kvar i misären medan kvinnorna och alla andra flyttar bort, ut, iväg. Sedan står förlorarna kvar på samma lilla yta. Förlorare med lika lite i sina glas, med lika lite att hoppas på. Men där den ena åtminstone kan språket och dessutom lärt sig den nya sköna konsten att sparka neråt.

Där är vi nu. Den nya arbetarklassen, outbildad, oförskämd, packad, stängd för det nya, har sparkat invandrarna snett neråt. Nu är de fortfarande förlorare, men har i alla fall andra under sig. Det är viktigare än att ha egna chanser, egna möjligheter.

Dessutom måste invandrarna och flyktingarna själva definiera sin verklighet. Det gör de bättre än alla kulturradikaler och vänsterpolitiker någonsin kan. De måste ut ur sina förbannade höghus, bort från spelautomaterna, kriminaliteten, och det egna språket. Halva vägen var.

Under tiden vrider sig Sverige, ishjärta, mot nordpolen och snart är vintern här med sitt mörker och sin sorg.

Mer läsning

Annons