Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svensk folkmusik på export

Annons

Mitt i entusiasmen över framgångarna för svensk musikexport, som varje år drar in miljardinkomster till landet, hörs alltid invändningar om att musiken som Abba, Roxette, Cardigans, Meja och alla de andra exporterar inte är särskilt svensk: "Vad då svenskt musikunder? Musiken som säljer i utlandet är ju internationell mainstream-pop med engelska texter brukar", kritikerna hävda.

Universal har bestämt sig för att göra tvärtom. Med en serie på 29 cd-skivor med svensk folkmusik inspelad mellan 1968 och 2001 satsar man på att lansera svensk nationalidentitet i utlandet. Där är man väl medveten om att svensk folkmusik är efterfrågad i Japan och i våra nordiska grannländer men också i USA, Kanada, Australien och i någon mån i övriga Europa.

- Det är vemodet och naturkänslan i den svenska musiken som går hem utomlands. Då talar jag framför allt om Japan. Det har vi också tänkt på när vi gjorde skivomslagen. Ett ensligt Bingsjö i snö och vintermörker ger rätt känsla, säger Manne von Ahn-Öberg som arbetat med projektet.

Han var tidigare delägare i skivbolaget Atrium som sålt svensk folkmusik i Japan och USA.

Katalogen och alla texter på skivkonvoluten är genomgående tryckta på engelska. Ändå är det inte enbart möjligheterna att dra in vissa exportintäkter på den svenska folkmusiken som ligger bakom utgivningen.

- Inspelningarna, som skivbolaget Sonet gjorde och gav ut på vinyl i övergången mellan 60- och 70-talet, är helt enkelt för bra för att man bara ska låta dem ligga, säger Göran Israelsson, chef för jazz och klassiskt på Universal.

Ett nyvaknat intresset för folkmusik hade börjat spira tidigt på 60-talet, kanske främst genom att den store jazzpianisten Jan Johansson började ta upp gamla låtar. Han framträdde ibland med spelmän som Pål Olle och Nils Agenmar. Yngre musiker inspirerades och började lära sig låtar, i synnerhet de som hade en spelman i släkten.

- Jag är född i Stockholm men hade en farfar som spelade spillopipa, sjöng och dansade. Under kriget var jag långa tider hos farmor och farfar i Orsa och lärde mig att spela fiol, berättar spelmannen Björn Ståbi, som har hunnit fylla 61 år.

Att spela fiol, då i synnerhet folkmusik hade högsta töntfaktor för en ung grabb på 50-talet. Björn skulle aldrig ha kommit på tanken att ta med sig fiollådan till skolan.

- I mitten av 60-talet började det lossna lite. Det var Jan Johansson, som sagt. Det låter otroligt i dag, men när den världsberömde dirigenten Celibidache berömde svensk folkmusik så gjorde han en stor insats för att få den accepterad. Plötsligt var det fint med folkmusik, berättar Björn Ståbi.

Själv började han turnera med de då unga trubadurerna Cornelis Vreeswijk, Fred Åkerström, Jejja Sundström och Stefan Demert. Vid den här tiden var de fåtaliga spelmansstämmorna udda sammankomster för de redan invigda. Men i Delsbo hade den gamla stämmotraditionen lyckats övervintra in i rockåldern.

Här träffade Björn Ståbi Sonet-pionjären Dag Häggqvist. Ett möte som ledde till den gemensamma insikten att det var hög tid att rädda den svenska folkmusikskatten innan det var för sent. Spelmännen som bar omkring på hela sin repertoar enbart i sina hjärnceller började bli gamla.

- Sveriges Radio hade spelat in en hel del spelmansmusik under 40- och 50-talet men ingenting av det materialet hade getts ut på skiva, säger Björn Ståbi.

För hans del innebar Sonets satsning på att ge ut svensk folkmusik ett ständigt flackande med bandspelaren i den svenska glesbygden.

Fyra skivor i serien är helt nya. Sex har kompletterats med återupptäckt låtmaterial. De övriga 19 är direkt överförda från originalbanden till lp-skivor som gavs ut i Sonets serie.

Finnmarksbyn Bingsjö i nordöstra Dalarna står för en egen vild, kraftfull dialekt inom svensk folkmusik. Anders Bjernulf, mästare i den yngre generationen svenska folkmusiker, tolkar bland annat Pekkos-Pers polskor på en av de nyinspelade cd-skivorna som helt är tillägnad Bingsjö.

Även bröllopsmusiken har fått en egen nyinspelad cd där den unga spelmannen Lisa Rydberg för stråken på de flesta av låtarna.

- Det är bröllopens förtjänst att vi har en så rik och varierad musikskatt i vårt land, säger Björn Ståbi.

Bröllopen i byarna var stora fester som gav sysselsättning och inkomster åt spelmännen. Ofta ville brudparet ha en nyskriven brudmarsch som aldrig spelats för några andra. Bröllopsceremonierna krävde också skänklåtar, brudhisslåtar och polskor och valser att dansa till. (PM)

ROLF SUNDBLAD

Mer läsning

Annons